Jag saknar:
Att sitta vid en jordfärgad flod i Port St Johns och äta sjukt god och billig Fish n' chips! Dricka Castle beer och få de som satt bakom mig att titta på Malin och mig som om vi var knäppa (har för mig att de gjorde det). Fish n' chips i Sydafrika var bäst! Åh vad jag saknar ♥
Port St Johns var det sista stoppet innan vi returnade till Port Elizabeth, via Mtatha, där the plane tooo Sweeeeden avgick.
Inatt drömde jag om de finaste som finns
Haha de där ungarna kunde verkligen inte lära sig vem som var vem av Malin och mig. Vi är väl rätt lika. Lika långa osv.
Haha så söta, jag saknar dem obeskrivligt mycket!
Hike i Coffee bay
Även om de var jobbiga och ibland väldigt långa så saknar jag att bl.a. hoppa över vattenfall, som vi gör här på bilden. Till vänster om bilden är ett stort stup och ett väldigt fint vattenfall.
Jag saknar guiderna. Den här guiden var en rolig typ. Han tog sin Energysmoke ganska ofta, hehe.
Robinson
Hehe, jag och Malin hade väldigt kul åt bilderna vi tog på vår kanottur i Wilderness.
Vi slutade upp vid detta ställe, vattenfall och allt. Hade det varit soligt hade det varit paradiset på film.
I en Xhosa by
Vi hälsade på Mama Tofu i en Xhosa-by :) En charmig gammal tant.
En sneak peek på safarit
På stranden i Sydafrika
Den här bilden är från Struisbaai som ligger vid Cape Agulhas.
Det var när vi var bjudna till värdfamiljens släktingars semesterhus.
Stranden låg bara några meter från huset. Det var bara vi där.
Här hade vi lämnat Kapstaden och var i Wilderness.
Let me introduce Lucia
Jag hittade precis min ring (som jag skrev om förra veckan) :D Bra slut på dagen. Något annat bra är att se bilder på lyckliga barn. Laddade över kanske tio Sydafrikabilder för en stund sen, så det blir lite smakprov på vad jag ska lägga upp senare.
Så många minnen med den här fina tjejen ♥ Första gången jag var med henne vid studsmattan och hon ramlade och sen inte ville prata med någon, den gången hon sprang runt och bet alla (eller kanske bara Malin :P) efter dushen osv.
Godnatt
Varför klockan behöver mig
Det är enkelt.
I Sydafrika, på barnhemmet, var min klocka väldigt populär. Jag är inte en sån som är rädd för att småbarn ska förstöra mina saker, går det sönder så går det sönder, så jag gav snällt ifrån mig min klocka till nått av barnen... som i sin tur gav den vidare till någon annan... som i sin tur började skrika när någon annan ville leka med klockan. Krig.
Att få klockan tillbaka var egentligen inget problem, att det var jag som bestämde över klockan förtod de faktiskt, men det var ändå svårt för dem att inte vara den sista som fick sätta klockan runt handleden innan jag skulle ha tillbaka den. "And meeee. Pleeease"
Min klocka är numera lite svår att stänga men det gör mig ingenting. Det ligger en fin historia bakom det där felet.
Sydafrika - Cape of good hope
Datum: 3 oktober 2009
Här hade jag bara varit i Sydafrika ett par dagar och You2Africa hade fixat en utflykt som skulle visa oss lite av Sydafrika. Tidigt på morgonen blev vi upplockade av en minibuss och sen åkte vi iväg neråt landet, vi skulle ju till den sydligaste punkten ;) Först stannade vi i en hamnby och tog en båt ut till Seal island och om jag minns rätt åkte vi därefter till Simons town för att se alla pingviner. Sen så kom vi till dagens höjdpunkt: Åkte till Cape of good hopes nature reserve där vi gick av bilen för att sätta oss på cyklarna. Cyklade så långt man kunde ner till Godahoppsudden (som det heter på svenska) och där lämnade vi cyklarna... och guiderna med bussen lämnade oss och sa typ: vi ses på andra sidan. Ja andra sidan berget. Varmt var det och uppför en massa trappor. Milt uttryckt: jag höll på att dö :P Speciellt i slutet när Tilde och jag gick upp till en fyr som låg väldigt högt upp. Nu får bilderna tala :)
Resan börjar nu!
Hur får man Jenny till att bli Gerhard?
Till detta kan tilläggas att jag tycker att det är grymt svårt att skilja på vad som är bokstaven G och J när jag ska tänka ut hur de uttalas på engelska.
Efter att ha varit i Kapstaden i 2 månader åkte Malin och jag vidare längs bl.a. Garden route. Helt underbart! Det enda som var jobbigt var att vi hela tiden var tvungna att planera vart vi skulle spendera nästa natt.
Vi skulle ringa Baz bus, som vi åkte med, för att boka platser på bussen och det var väl det enkla för när vi väl hade kommit till den biten hade vi ju bestämt vart vi skulle åka nästa gång och på vilket backpacker vi skulle bo.
Vårt första stopp var Stellenbosch och efter 2 nätter där skulle jag ringa till ett backpacker i Swellendam för att boka plats. Någon man svarar och säger väl att det finns platser och vill därför ta lite uppgifter för att kunna boka in oss.
- Whats your name?
- Jenny... with a y
- Gerhard?
- No Jenny.
- Gerhard?
- No, Jenny. J-e-n-n-y!
(bokstaverade säkert 1000 gånger)
- Ok. Gerhard?
Jag kan ju säga att jag uttalade bokstäverna rätt iaf andra gången. Var en väldigt jobbig situation för han verkade ju aldrig förstå mitt namn och jag fick hela tiden tänka till så att jag inte sa G-e-n-n-y :P
Seriöst vad var det för fel på människan??! Fick ett roligt sms från Malin för ett tag sen och hon kom att tänka på det när hon satt på bussen och började skratta högt :P
SA Chocolate
Jag dök ju med hajar. Shark cage diving heter det, men vi svenska volontärer kallade det för diva med sharkar av någon anledning.
Sen så var det även så att de hade väldigt god choklad där. Själv tycker jag inte att marabous choklad är så rolig längre, har väl tröttnat helt enkelt. Märket Cadbury har dock väldigt god choklad. Tror att det var den chokladen jag köpte när vi skulle flyga hem och var på flygplatsen i Johannesburg. Köpte en chokladkaka med mintbitar i. Min favorit. Mintbitarna är så gröna och fina, ser ut som den där saken Superman är allergisk mot :P På bilden ser ni Cadburys Lunch bar. Väldigt god! Brukade köpa en sån när jag skulle sitta vid datan på internetcafét i Crawford :P
Taurique och Lehnique
Två små charmtroll :)
Bloggen presenterar...
Från börjar var de 9 men Jasmine åkte hem. Om ni ser på whiteboarden bakom barnen, långt till höger så syns något som ser ut som en kalender. Varje barn som skulle åka hem hade ett eget blad och för varje dag som gick fick de rita ett kryss över en dag. Det tyckte de var riktigt kul :)
Övre raden: Emmanuel, Safwaan, Marshall och Igshaan Nedre raden: Jamie-Lee, Nafisa, Enrico och Cheryl
Bilden är tagen den sista dagen vi var där, 27 november. De hade precis fått julklappar och var jätteglada.
Sydafrika 2009! - Bilder påväg
Nu sitter jag vid pappas stora dator och håller på att överföra mina 900 bilder. Sen ska jag föra över de två usb-minnen jag har. Det är bilder från de andra 8 tjejerna! Väldigt många alltså. På de två usb-sakerna finns 4000 tror jag vi kom fram till.
Tänkte lite smått börja lägga upp bilder här i bloggen och allt hamnar alltså under kategorin Sydafrika 2009! :) Ni anar inte hur mycket jag saknar mina barn!!
Alla delar av resan ska jag försöka få med
♥Tiden i Kapstaden
- Barnhemmet
- Alla utflykter, som bla:
- Cape of good hope Hike&Bike
- Lions head
- Hajdykning
- Kåkstäder
- Robben island
♥Alla platser vi var på och utflykter vi gjorde på resan mellan Kapstaden och Mtatha
Hemma 1 månad - Skojaru eller?
*host* kolla min arm *host*
Snart en månad sen...
Snart har jag varit hemma i en hel månad. Det känns så overkligt, har jag verkligen varit ända där borta?!
Herregud vad jag saknar det. Alla minnen. MINA BARN!!! Jag undrar hur de har det. Nä usch. Sluta gråt nu Jenny.
Det är inte bra att sitta uppe såhär sent och ha tid att läsa igenom alla fina Sydafrika-inlägg.
Bild från Sydafrika!
Hemma
Att jag inte ligger dackad i sangen forundrar mig... attans jag kan ju anvanda ö. Förundrar mig heter det ju! Har inte sovit mycket, 40 min pa nattflyget mellan Joburg-London och sen pa den 2 timmar langa resan mot Sthlm halvsov jag i en timma. Vet inte om man far kalla det sova om man vaknar var 5e min. Blunda heter det nog... och det gar inget bra att anvanda ÅÄÖ. HA, INTE ENS LYCKAS JAG SKRIVA ANVÄNDA. OBS det har ar inget skamt!
Istallet for att vara trott och sova sitter jag och lyssnar pa musik och sjunger med... long time no seee!
Malin informerade mig om att en av de forsta sakerna jag sa nar vi landat har pa Arlanda var att jag fragade en arlandapersonal om man skulle visa passen dar hon satt och hon sa ja... sa jag borjar leta efter passet och sa: Låt me see!
Jag blev jattechokad pa donken nar en kille kom fram med min Mcfeast och pratade svenska. Ska han verkligen gora sa tankte jag...
Jag ar forvirrad! Jag fattar inte att jag ar hemma. Kan inte nagon nypa mig sa att jag forstar att det inte bara ar en drom. Bra eller dalig drom vet jag inte. En konstig drom. Laskig. Fel pa nagot satt, samtidigt som det kanns skont att vara har.
