Bild
Haha har jag lagt upp den här bilden förut? Sjukt snyggt gjort iaf!
Älskar mitt nya hår
Gissa om jag älskar mitt nya hår! Så skönt att slippa blonda slingor, kände mig inte riktigt hemma i det. I början kändes det ju bra men ju längre tiden gick så kändes det mindre och mindre rätt. Nu när hösten närmar sig känns det som att mitt nya hår passar bättre in. Tycker att mörkt hår är jättesnyggt och förut när jag färgat håret har det ofta blivit så mörkt att jag tyckt att det nästan sett svart ut, men nu ser man att det är brunt fortfarande. Nu ska jag bara toppa och klippa upp håret lite :)
Något jag däremot hatar är mina kläder. De senaste dagarna har jag inte hittat någonting att ha på mig. Jag fattar inte hur man ena dagen bara tar på sig något och nöjer sig med det, för att nästa dag prova flera olika plagg och tycka att allt är fult. Det var jättejobbigt idag. Till slut hittade jag en av Celines tröjor i tvättstugan (som jag dock kände mig mycket yngre än 21 i). Jag hade hur bråttom som helst till bussen men stod bara framför spegeln och kände att shortsen var helt fel, haha. Sprang upp och bytte. Hann med bussen med några sekunders marginal!
Tänkte fixa lite ordning bland mina kläder nu och se om det verkligen är så att det inte finns något att ha på sig. Orkar inte med denna klädångest en dag till :P
Jag just nu
Spontantoning av håret
Ja det blev lite spontant. Gjorde slingor och klippte mig i början av sommaren och det blev rätt snyggt (förutom att frissören typ inte klippte upp mitt hår och det liksom är ouppklippt och jag hatar det! Dock blev det ju hundra gånger finare än det var innan klippningen så lite cred ska hon ha ändå). Men med tiden tycker jag att de blonda och lite mer röda slingorna blivit mer gula eller orangea och dessutom är det ju lite utväxt också. Hur som, jag stod inte ut längre! Tänkte åka iväg och klippa mig men hittade ingen lucka i mitt väldigt upptagna liv, och när jag jobbade idag kände jag bara att: nej när jag kommer hem letar jag upp hårfärg och färgar håret, det spelar ingen roll hur det blir bara jag slipper lida som jag gör nu!
Kanske hade jag bara en dålig hårdag idag men jag tror det här blir bra. Hasselnötsbrun valde jag. Ska strax tvätta ut toningen. Spännande :D
JUST NU:
Jag precis efter att jag klippt mig och gjort slingor för några månader sen:
Hypoglykemi - lågt blodsocker
Tänkte att jag skulle skriva lite om lågt blodsocker. Egentligen bara för att kommentera en sak som hände innan jag började jobba, men nu kör vi lite mer också när jag ändå skriver.
Hjärnan behöver socker för att orka arbeta och när blodet innehåller för lite socker kan det bli tokigt. Har man tagit för mycket insulin i förhållande till mängden mat kan detta uppstå - därav kallas det hos diabetiker ofta insulinkänning.
Vanliga symptom är blekhet, darrningar, hungerkänslor, oro, ilska och retlighet. Är det riktigt illa kan det även medföra förvirring, aggressivitet, kramper och medvetslöshet. När jag ligger lågt känner jag först och främst att jag inte orkar koncentrera mig, jag har liksom ingen energi till det. Jag är inte hungrig men känner att jag MÅSTE ha mat! På senare tid har jag också märkt att om jag ligger riktigt lågt så börjar mina läppar domna bort och det är jätteobehagligt och håller i sig en ganska bra stund.
En gång har jag haft så lågt blodsocker att jag inte varit medveten. Det var första sommaren med min diabetes, 2003. Jag kommer till och med ihåg datumet för det var Margareta-dagen den 20/7. Vi var på landet och jag hade ätit frukost. Det var jättevarmt ute och jag gick in i friggeboden, låste dörren och la mig ner för att vila en stund. Sen vaknar jag upp och känner mig jättekonstig och mamma och pappa stod runt mig. Sängen var blöt för att jag hade svettats så mycket. Anledningen till att jag vaknade upp sådär var att jag haft en känning. Sen kommer jag inte ihåg så mycket utöver att mamma berättade att hon försökt ta mitt blodsocker men att det knappt gick för att jag svettades så mycket, att jag skulle äta ordentligt på en gång, och att resten av dagen fylldes av skam. Jag tyckte att det var jättepinsamt att jag hade varit så dålig.
Efter den händelsen har jag haft känningar såklart, det händer ganska ofta, men inte så illa. Någon gång låg jag och pluggade och kände att jag behövde äta något snart. Envis som jag är skulle jag BARA läsa klart kapitlet innan jag gick till kylskåpet. Det tog längre tid än jag trodde för iochmed att jag hade lågt blodsocker gick det åt mycket mer tid på att fokusera på alla bokstäver. När jag sen ställde mig upp och gick ner för trappen till köket blev allting svart ett tag. Jag blev inte rädd för jag visste ju vad det var som hände och att det löste sig om jag bara åt. När jag ätit satt jag där i köket ett tag för efter en känning tar det ett tag att återhämta sig, och längre tid om man låtit det gå en stund innan man äter.
En friks person ska i fastande tillstånd ha ett blodsocker på ungefär 4-6 mmol/l. Jag brukar börja känna mig "låg" när jag ligger på ett blodsocker under 3,5. Den gången jag skrev om precis tror jag att jag hade 1,6. För några månader sen hade jag 1,9 men kände knappt av det utöver att mina läppar domnade bort lite, och runt tvåtiden idag låg mitt blodsocker på 2,1 och då mätte jag mig blodsocker för att jag mådde illa och trodde att det skulle vara högt. Det är förvirrande ibland.
Hjärnan behöver socker för att orka arbeta och när blodet innehåller för lite socker kan det bli tokigt. Har man tagit för mycket insulin i förhållande till mängden mat kan detta uppstå - därav kallas det hos diabetiker ofta insulinkänning.
Vanliga symptom är blekhet, darrningar, hungerkänslor, oro, ilska och retlighet. Är det riktigt illa kan det även medföra förvirring, aggressivitet, kramper och medvetslöshet. När jag ligger lågt känner jag först och främst att jag inte orkar koncentrera mig, jag har liksom ingen energi till det. Jag är inte hungrig men känner att jag MÅSTE ha mat! På senare tid har jag också märkt att om jag ligger riktigt lågt så börjar mina läppar domna bort och det är jätteobehagligt och håller i sig en ganska bra stund.
En gång har jag haft så lågt blodsocker att jag inte varit medveten. Det var första sommaren med min diabetes, 2003. Jag kommer till och med ihåg datumet för det var Margareta-dagen den 20/7. Vi var på landet och jag hade ätit frukost. Det var jättevarmt ute och jag gick in i friggeboden, låste dörren och la mig ner för att vila en stund. Sen vaknar jag upp och känner mig jättekonstig och mamma och pappa stod runt mig. Sängen var blöt för att jag hade svettats så mycket. Anledningen till att jag vaknade upp sådär var att jag haft en känning. Sen kommer jag inte ihåg så mycket utöver att mamma berättade att hon försökt ta mitt blodsocker men att det knappt gick för att jag svettades så mycket, att jag skulle äta ordentligt på en gång, och att resten av dagen fylldes av skam. Jag tyckte att det var jättepinsamt att jag hade varit så dålig.
Efter den händelsen har jag haft känningar såklart, det händer ganska ofta, men inte så illa. Någon gång låg jag och pluggade och kände att jag behövde äta något snart. Envis som jag är skulle jag BARA läsa klart kapitlet innan jag gick till kylskåpet. Det tog längre tid än jag trodde för iochmed att jag hade lågt blodsocker gick det åt mycket mer tid på att fokusera på alla bokstäver. När jag sen ställde mig upp och gick ner för trappen till köket blev allting svart ett tag. Jag blev inte rädd för jag visste ju vad det var som hände och att det löste sig om jag bara åt. När jag ätit satt jag där i köket ett tag för efter en känning tar det ett tag att återhämta sig, och längre tid om man låtit det gå en stund innan man äter.
En friks person ska i fastande tillstånd ha ett blodsocker på ungefär 4-6 mmol/l. Jag brukar börja känna mig "låg" när jag ligger på ett blodsocker under 3,5. Den gången jag skrev om precis tror jag att jag hade 1,6. För några månader sen hade jag 1,9 men kände knappt av det utöver att mina läppar domnade bort lite, och runt tvåtiden idag låg mitt blodsocker på 2,1 och då mätte jag mig blodsocker för att jag mådde illa och trodde att det skulle vara högt. Det är förvirrande ibland.
TRÖTT
Igår var det fest på Skansen med jobbet. Vi ingår ju nu i Aleris och de har tydligen en sensommarfest varje år. Det var trevligt, speciellt för att jag för en gångs skulle var bjuden! Maten var sådär. Jag gillar inte pillmat som man måste kladda med, typ revbensspjäll. Som tur var fanns det även på tallriken en liten laxbit och en kycklingklubba (som åts med bestick eftersom att den var kladdig). Det bästa med kvällen var ju att mina kollegor som om vi säger såhär, är lite äldre än mig, kände sig lite påverkade efter ex. en öl. Och sumobrottningen var skojsig. Iallafall, var hemma vid halv tio och somnade innan tolv.
Under gårdagen var jag riktigt trött, sov bara ca 4 timmar på natten för att jag när jag skulle lägga mig vid midnatt i onsdags kom på att jag måste måla mina naglar och det blev ett underlack, två lager lack och ett topplack vilket tog sin lilla tid. Dessutom kändes det som att jag höll på att bli "sjuk" på eftermiddagen för halsen brännde. Var mest taggad på att åka hem efter jobbet och dö men man kan inte svika Skansen ;)
Jag vet inte vad jag ska komma fram till med det här inlägget... Skulle precis tänka ut vilken dag det var för två dagar sen men kom inte ens på vilken dag det är idag. Tänkte så mycket att jag blev jättefrustrerad. Hahah förresten, tänk om det finns någon som heter Alz Heimer!
Aja kan bara säga att jag är trött idag, det är viktig info. Jag gick upp 10 imorse och då var mamma hemma för att hon hade ont i huvudet och då kände jag att jag var tvungen att hjälpa henne med att plocka ur diskmaskinen - vilket ledde till att jag dammsög och sen skurade allt golv jag kom åt på nedervåningen. Sen fick jag det stressigt för att jag kände att jag måste tvätta håret men jag var så seg att jag inte orkade skynda mig så mycket som jag behövde. Hann inte äta mig... haha. Hann inte äta lunch hemma så jag tog med den till jobbet och åt när jag kom hit. Och visst ja, det var det här som jag skulle skriva! När jag sen gjort te och gick bort för att börja jobba fanns det inte så mycket att göra så jag tog mitt te och gick in i ultraljudsrummet som var helt nedsläckt, satte mig på en stol och drack mitt te i lugn och ro. Den enda anledningen till att jag reste mig upp och gick ut ganska snabbt var att det hade varit sjukt pinsamt om någon upptäckt mig där inne.
TRÖTT var ordet. Hejrååå!
Under gårdagen var jag riktigt trött, sov bara ca 4 timmar på natten för att jag när jag skulle lägga mig vid midnatt i onsdags kom på att jag måste måla mina naglar och det blev ett underlack, två lager lack och ett topplack vilket tog sin lilla tid. Dessutom kändes det som att jag höll på att bli "sjuk" på eftermiddagen för halsen brännde. Var mest taggad på att åka hem efter jobbet och dö men man kan inte svika Skansen ;)
Jag vet inte vad jag ska komma fram till med det här inlägget... Skulle precis tänka ut vilken dag det var för två dagar sen men kom inte ens på vilken dag det är idag. Tänkte så mycket att jag blev jättefrustrerad. Hahah förresten, tänk om det finns någon som heter Alz Heimer!
Aja kan bara säga att jag är trött idag, det är viktig info. Jag gick upp 10 imorse och då var mamma hemma för att hon hade ont i huvudet och då kände jag att jag var tvungen att hjälpa henne med att plocka ur diskmaskinen - vilket ledde till att jag dammsög och sen skurade allt golv jag kom åt på nedervåningen. Sen fick jag det stressigt för att jag kände att jag måste tvätta håret men jag var så seg att jag inte orkade skynda mig så mycket som jag behövde. Hann inte äta mig... haha. Hann inte äta lunch hemma så jag tog med den till jobbet och åt när jag kom hit. Och visst ja, det var det här som jag skulle skriva! När jag sen gjort te och gick bort för att börja jobba fanns det inte så mycket att göra så jag tog mitt te och gick in i ultraljudsrummet som var helt nedsläckt, satte mig på en stol och drack mitt te i lugn och ro. Den enda anledningen till att jag reste mig upp och gick ut ganska snabbt var att det hade varit sjukt pinsamt om någon upptäckt mig där inne.
TRÖTT var ordet. Hejrååå!
Igår var en bra dag :)
För igår var jag nämligen ledig eftersom att jag jobbade hela helgen. Jag träffade Malin i stan kl 13 och så gick vi och åt lunch och drack te på Café Belmondo. När vi satt och pratatde undrade jag om hon sett filmen med Björn Gustafsson och det hade hon inte så vi kollade upp när den gick, för vi tänkte gå och kolla nu i veckan. Det slutade med att vi gick till Saga och såg på Kronjuvelerna kl 15. Björn Gustafsson ♥ Filmen var bra, väldigt sorglig dock.
Efter bion åkte jag till gymmet. Körde lite styrka och sprang sen i 30 min. Eller ja, jag gick i 5 min, sprang utan att ta en enda liten paus i 30 min och sen varvade jag ner genom att gå i 5 min. Gissa om jag var helt slut sen. Min puls var så hög att mina armar dunkade! Idag gör mina höfter lite ont :P
Nu är jag på jobbet, ska gå och äta något. Blev måttligt irriterad när jag kom till jobbet. En var ledig, en slutade 15 och den som skulle jobba till 16 säger att hon ska gå tidigare. Så efter 15 var jag helt själv. Telefonerna ringde, en man som inte kunde gå behövde hjälp med att gå på toa och patienter väntade med att få hjälp i receptionen. Det är inte ok att bara gå hem tidigare HELA TIDEN!
Jobb hela helgen
Yes, i helgen är det jobb jobb jobb som gäller.
Vaknade upp imorse på inte bästa sättet av att pappa väckte mig kl 9 och jag insåg att jag hade försovit mig. Dessutom väckte han mig mitt i en mardröm när jag berättade för min lillasyster att en av våra kusiner (morfars sambos sons adopterade barn) hade dött och den andra hade skadats när deras föräldrar byggde ett hus i Spanien...
Iallafall, så kommer jag till jobbet och två patienter ringer på dörren 10:50 fast vi öppnar 11. Orka. Båda verkade dessutom jättedryga. En mamma med sin dotter. Varför tar man för givet att jag ska öppna dörren när de plingar på tio minuter före vi öppnar. Då tycker jag att man kan säga tack! Den andra som kom FÖR TIDIGT var en dam som hade ont i foten. Hon hade gått hela vägen från akuten och det första hon gör är att klaga på att det är så långt att gå. Varför lånade hon inte ett par kryckor eller en rullstol om hon hade det så besvärligt? När hon kommer till kassan ställer hon sig på fel sida av disken, bakom mig. Det är enklare om hon står framför mig där man liksom SKA STÅ så jag säger det till henne.
- Det skulle vara jättesnällt om du kom runt på den här sidan. (Det är typ 2 meter).
- Nej jag vill helst inte gå, säger hon med världens drygaste och gnälligaste röst.
Hon utstrålade verkligen tråkig bitter tant som är otacksam och blablabla.
Nu ska jag hitta på något som får tiden att gå. Lunch först och sen rensa på bokningslistan. Något som jag började med igår, så det lär gå snabbt :P
Vaknade upp imorse på inte bästa sättet av att pappa väckte mig kl 9 och jag insåg att jag hade försovit mig. Dessutom väckte han mig mitt i en mardröm när jag berättade för min lillasyster att en av våra kusiner (morfars sambos sons adopterade barn) hade dött och den andra hade skadats när deras föräldrar byggde ett hus i Spanien...
Iallafall, så kommer jag till jobbet och två patienter ringer på dörren 10:50 fast vi öppnar 11. Orka. Båda verkade dessutom jättedryga. En mamma med sin dotter. Varför tar man för givet att jag ska öppna dörren när de plingar på tio minuter före vi öppnar. Då tycker jag att man kan säga tack! Den andra som kom FÖR TIDIGT var en dam som hade ont i foten. Hon hade gått hela vägen från akuten och det första hon gör är att klaga på att det är så långt att gå. Varför lånade hon inte ett par kryckor eller en rullstol om hon hade det så besvärligt? När hon kommer till kassan ställer hon sig på fel sida av disken, bakom mig. Det är enklare om hon står framför mig där man liksom SKA STÅ så jag säger det till henne.
- Det skulle vara jättesnällt om du kom runt på den här sidan. (Det är typ 2 meter).
- Nej jag vill helst inte gå, säger hon med världens drygaste och gnälligaste röst.
Hon utstrålade verkligen tråkig bitter tant som är otacksam och blablabla.
Nu ska jag hitta på något som får tiden att gå. Lunch först och sen rensa på bokningslistan. Något som jag började med igår, så det lär gå snabbt :P
S N Y G G E L V I S
Kollade på slutet av filmen Jailhouse Rock för någon dag sedan och igår såg jag slutet av någon dokumentär som handlade om Elvis Presley. Kan ju bara konstatera en sak: han är ju så söt och charmig! Jag vill också se ut så! (Om jag var kille alltså.) Sånt där finns inte nuförtiden. Vem är nutidens Elvis? Justin Bieber eller? Kan ioförsig inget om Justin, vet bara att han är känd och att det är något speciellt med hans hår.
Problemas
Nu ska ni få höra något konstigt. Vet inte hur jag ska börja men jag kanske ska gå rakt på sak? Jag har tröttnat på typ allt gott som finns.
När jag var liten var godis något av det bästa som fanns. Man fick det på lördagar, aldrig annars, så det var ju något riktigt speciellt! När jag hörde min mamma säga att hon inte tyckte om godis och sötsaker tänkte jag att: Stackars mamma, hon måste ha ett tråkigt liv. Tänk att inte få njuta av godis, som är så gott!
Men nu så har jag typ börjat hata godis. Äter jag några bitar så mår jag illa. Det har hänt att jag stoppar en godis i munnen, börjar tugga och sen spottar ut den för att jag känner att jag kommer må dåligt. Sjukt! Vet inte vad det har att göra med. Det enda jag kommer på är att det har någon koppling till diabetesen, att min hjärna har kopplat ihop godis med högt blodsocker som iallfall får mig att må dåligt. Tycker iallafall att det är weird. Vissa godisar är värre än andra, typ färgglada godisar. Det är som att jag känner smaken av alla konstgjorda ämnen som är i.
För något år sedan ÄLSKADE jag kakor men det är samma med dem. Äter jag en kaka så är det liksom bara en kaka. Inte någonting som jag njuter av.
Och pommes tex, tänker jag på det nu så känner jag inget speciellt. Förut ÄLSKADE jag pommes, bara tanken på dem fick mig att dreggla och få pommesabstinens.
Nej det är inte kul det här för det finns typ ingenting som jag riktigt njuter av. Förutom mammas sallad. Jag ÄLSKAR sallad! Det är så sjukt egentligen för när man var liten förstod man ju sig inte alls på de där stora människorna som gillade grönsaker till maten.
Hårsmycket
Här är det fina hårsmycket från Style by Tyra. Bilden är inte av bästa kvalitet men smycket är hur som helst jättefint och ser inte ut som en död ekorre som min lillebror sa. Fick faktiskt beröm också :P Min mobilkamera ger inte alls någon bra färg, min axel ser vit ut och bröstkorgen lyser rött?
6 av 7
Tjohej tjoho.
Bra helg. I lördags efter födelsedagsfirande av farmor träffade jag Sandra och lite folk i stan. Så sällan man träffar henne eftersom att hon inte bor här. Vi hade det jättekul iallafall. Först satt vi på Högbergs, sen gick vi till Scandic malmen men där kunde man inte sitta ner och det var inte alls party party så då gick vi till något ställe som heter Imperiet. Där var det bra men av någon anledning skulle vi vidare så då gick vi till Medis och något ställe som jag tror hette Ojojoj :P Där var vi jättekort tid, hann gå på toa och sitta ner o prata lite och sen gick vi, haha. Hade på mig mitt fina hårsmycke med fjädrar från Style by Tyra. Kan lägga in en bild sen någon gång när jag har tillgång till en dator som inte är en jobbdator...
Somnade typ 5 på morgonen för jag kom hem så sent, så igår hade jag en seg dag sovandes i sängen och sen i soffan framför SATC.
Den här veckan jobbar jag alla dagar förutom onsdag tror jag. Först var det torsdag jag skulle vara ledig men det passade inte tyckte någon här så då bytte vi till onsdag istället. Spelar ingen roll för mig egentligen, bara jag får vara ledig någon dag!
Bra helg. I lördags efter födelsedagsfirande av farmor träffade jag Sandra och lite folk i stan. Så sällan man träffar henne eftersom att hon inte bor här. Vi hade det jättekul iallafall. Först satt vi på Högbergs, sen gick vi till Scandic malmen men där kunde man inte sitta ner och det var inte alls party party så då gick vi till något ställe som heter Imperiet. Där var det bra men av någon anledning skulle vi vidare så då gick vi till Medis och något ställe som jag tror hette Ojojoj :P Där var vi jättekort tid, hann gå på toa och sitta ner o prata lite och sen gick vi, haha. Hade på mig mitt fina hårsmycke med fjädrar från Style by Tyra. Kan lägga in en bild sen någon gång när jag har tillgång till en dator som inte är en jobbdator...
Somnade typ 5 på morgonen för jag kom hem så sent, så igår hade jag en seg dag sovandes i sängen och sen i soffan framför SATC.
Den här veckan jobbar jag alla dagar förutom onsdag tror jag. Först var det torsdag jag skulle vara ledig men det passade inte tyckte någon här så då bytte vi till onsdag istället. Spelar ingen roll för mig egentligen, bara jag får vara ledig någon dag!
Grattis farmor!
Grattis farmor på 75-års dagen! ♥ Jag sitter på jobbet nu men ska precis ringa dig och gratta på telefon. Nu har du fått ett grattis på facebook, ett här på bloggen och imorgon blir det LIVE.
Lite diabetes
Läs det här den som vill förstå. Skriver inte för att någon ska tycka synd om mig (även om det är synd om mig) utan för att få er att förstå hur det är helt enkelt. När jag förklarar i tal har jag nog en tendens att försköna. Man orkar ju inte dra en föreläsning varje gång någon frågar: hur är det att ha diabetes då?
Om någon frågar mig hur det är att ha diabetes så säger jag oftast att: nää det märker jag knappt av för jag har ju haft det så länge nu. Och jag kan ju leva som vem som helst, och äta vad jag vill.
Fast det är klart att allt skulle vara mycket enklare och bättre om kroppen fungerade som den ska. Då skulle jag slippa tänka hela tiden. Visst kan jag äta vad jag vill, men innan jag äter måste jag försöka förstå vad kroppen vill just då. För den fungerar inte likadant varje dag. För den som inte vet så bestämde sig ju någonting i min bukspottskörtel att lägga av 2002/2003 och därför måste jag tillföra insulin för att inte dö.
Det är lite läskigt att tänka att några sprutor gör att man mår bra.
Jag måste alltså göra och förstå det som en frisk kropp sköter själv och hur lätt tror ni att det är? Inte så värst lätt.
En morgon för mig: Vaknar av väckarklockan (eller tidigare pga att blodsockret är lågt). Sticker mig i fingret och kollar hur blodsockret ligger. När jag vet det tänker jag efter hur de senaste dagarna har sett ut, om jag tränat osv. Allt detta påverkar vilken insulindos jag tar (så får jag alltså tänka varje gång jag ska äta). Jag äter tex oftast samma frukost men det betyder inte att jag kan ta samma insulindos varje gång. När jag tagit ett beslut vilket inte alltid är så lätt (haha) så tar jag fram sprutan och byter nål. Sen sticker jag mig i magen. Ibland blir det ett blåmärke, ibland gör det ont och svider och ibland känns det ingenting alls.
Att göra det ovan går väl på ren vana, men självklart saknar jag att kroppen gör detta själv. Fattar ni hur skönt ni har det som bara kan stiga upp på morgonen och äta, utan att behöva tänka så tidigt på morgonen? Haha.
Något annat jobbigt är det där med komplikationer. För högt blodsocker skadar blodkärlen och på vissa ställen i kroppen finns små små kärl som är extra känsliga (i ögon, njurar och olika delar av nervsystemet). Ibland känns det hopplöst, när man gör allt perfekt men ändå har högt blodsocker. Då tänker jag: jag vill inte dö. Jag tänker aldrig: jag vill dö.
En vanlig dag mäter jag mitt blodsocker ca 7 gånger, före och efter varje stor måltid och en gång innan jag lägger mig. Jag tar sprutor ca 5 gånger i magen och 1 gång i låret/dag.
Om jag ska avsluta med något positivt så är det att det hade kunnat vara värre. Det kan det alltid och det är så man får tänka :)
Om någon frågar mig hur det är att ha diabetes så säger jag oftast att: nää det märker jag knappt av för jag har ju haft det så länge nu. Och jag kan ju leva som vem som helst, och äta vad jag vill.
Fast det är klart att allt skulle vara mycket enklare och bättre om kroppen fungerade som den ska. Då skulle jag slippa tänka hela tiden. Visst kan jag äta vad jag vill, men innan jag äter måste jag försöka förstå vad kroppen vill just då. För den fungerar inte likadant varje dag. För den som inte vet så bestämde sig ju någonting i min bukspottskörtel att lägga av 2002/2003 och därför måste jag tillföra insulin för att inte dö.
Det är lite läskigt att tänka att några sprutor gör att man mår bra.
Jag måste alltså göra och förstå det som en frisk kropp sköter själv och hur lätt tror ni att det är? Inte så värst lätt.
En morgon för mig: Vaknar av väckarklockan (eller tidigare pga att blodsockret är lågt). Sticker mig i fingret och kollar hur blodsockret ligger. När jag vet det tänker jag efter hur de senaste dagarna har sett ut, om jag tränat osv. Allt detta påverkar vilken insulindos jag tar (så får jag alltså tänka varje gång jag ska äta). Jag äter tex oftast samma frukost men det betyder inte att jag kan ta samma insulindos varje gång. När jag tagit ett beslut vilket inte alltid är så lätt (haha) så tar jag fram sprutan och byter nål. Sen sticker jag mig i magen. Ibland blir det ett blåmärke, ibland gör det ont och svider och ibland känns det ingenting alls.
Att göra det ovan går väl på ren vana, men självklart saknar jag att kroppen gör detta själv. Fattar ni hur skönt ni har det som bara kan stiga upp på morgonen och äta, utan att behöva tänka så tidigt på morgonen? Haha.
Något annat jobbigt är det där med komplikationer. För högt blodsocker skadar blodkärlen och på vissa ställen i kroppen finns små små kärl som är extra känsliga (i ögon, njurar och olika delar av nervsystemet). Ibland känns det hopplöst, när man gör allt perfekt men ändå har högt blodsocker. Då tänker jag: jag vill inte dö. Jag tänker aldrig: jag vill dö.
En vanlig dag mäter jag mitt blodsocker ca 7 gånger, före och efter varje stor måltid och en gång innan jag lägger mig. Jag tar sprutor ca 5 gånger i magen och 1 gång i låret/dag.
Om jag ska avsluta med något positivt så är det att det hade kunnat vara värre. Det kan det alltid och det är så man får tänka :)
"Hästpass"
Oh my...
De flesta som känner mig vet nog att jag har lite svårt för mesar som säger att de är sjuka och måste stanna hemma från skola/jobb för att de är förkylda.
Idag jobbar jag 8-20:30 för att en här på jobbet är sjuk på riktigt. Nu när jag kommer säger den jag jobbar med att hon är förkyld och får det att låta som att det är något riktigt hemskt som händer.
Nej sånt klarar jag inte.
Om ca 12 timmar får jag gå hem. Nedräkningen börjar nu :P
De flesta som känner mig vet nog att jag har lite svårt för mesar som säger att de är sjuka och måste stanna hemma från skola/jobb för att de är förkylda.
Idag jobbar jag 8-20:30 för att en här på jobbet är sjuk på riktigt. Nu när jag kommer säger den jag jobbar med att hon är förkyld och får det att låta som att det är något riktigt hemskt som händer.
Nej sånt klarar jag inte.
Om ca 12 timmar får jag gå hem. Nedräkningen börjar nu :P
Back to work
Igår började jag jobba igen (jobbade i fredags också eftersom att de lurade hit mig men det räknas inte...). Det känns inte lika hemskt som jag trodde att det skulle göra. Nu är jag ju utvilad och redo att köra för fullt!
Ju mer man jobbar ju mer pengar kan man skänka till de som svälter i Afrikas horn, eller hur? ;)
Ju mer man jobbar ju mer pengar kan man skänka till de som svälter i Afrikas horn, eller hur? ;)
Droidstuff
I förrgår klickade jag hem ett sportarmband till mobilen och idag kom det på posten. Mycket enklare att springa nu än när jag inte måste ha mobilen i en platspåse och lägga den i sportbehån, haha.
Köpt på droidstuff.se för 165 :-
