Helgjobb

Jag jobbar i helgen och kom hem för lite mindre än en timma sen. Jag var helt död på bussen och när jag kom hem. Det kändes typ som att jag hade varit ute och druckit hela natten och kom hem fem på morgonen. Det kanske hade att göra med att jag hade väldigt lågt blodsocker precis när jag åkte från jobbet. Det låg på 2,1 (allt under 4 är för lågt) och om det är något som man inte har vid lågt blodsocker så är det energi. Åt massor med sött och jag tror att det var lite därför jag blev trött också. Jag har aldrig fått sockerkickar som gör mig pigg. Vet inte om det har med min diabetes att göra eller om det bara är sån jag är. Socker får mig mest att må dåligt och bli trött.
Nu ska jag snart gå och lägga mig men innan jag gör det så ska jag lägga upp ett till inlägg här när jag ändå är på g :)

Här finns jag

Hej och förlåt för usel uppdatering här på bloggen. Eller kan man säga usel när det inte är någon uppdatering alls? Förlåt för ingen uppdatering alls!

Imorse ringde Emmali på Vårdguiden och sa att vi skulle ha möte om en timma, kl 10. Jag mejlade henne igårkväll för att kolla att tiden kl 19 var rätt. Men det var den tydligen inte :P Hon hade skrivit 19 i mejlet för typ en månad sedan men den var klantigt att jag inte bekräftade att jag kunde den tiden förrän dagen innan, haha.

Jag ska dit på torsdag istället.

Jag tänker mycket på att starta en diabetesblogg. Det är så kul att ha den här bloggen på Vårdguiden för jag får så mycket respons och det är underbart! Men om 1,5 månad har det gått 3 månader och då ska jag sluta blogga. Jag vill blogga mer där! :'(

Jag ska tänka mer på saken. Och var ska man isåfall blogga? Jag bloggar genom wordpress på Vårdguiden och jag gillar verkligen wordpress. Det är min nya kompis, typ.

Som sagt, uppdaterar mycket mer på min diabetesblogg så kolla in där om ni saknar mig här :)

/ Jenny, http://blogg.vardguiden.se/diabetes-for-alltid/

Möte med Vårdguiden


Idag är jag stolt över mig själv. Jag skulle på julfikamöte hos Vårdguiden och de flyttade till nytt kontor igår så det var alltså inte samma adress jag skulle till som förut. Jag är ju alltid så orolig för att jag ska tappa bort mig, åka fel med t-banan osv. men idag hittade jag rätt. Jag hade en adress och hade skrivit ut kartor (som dock inte hjälpte då jag är usel på att läsa kartor och dessutom är det pinsamt att ställa sig mitt i gatan med en karta och se lost ut, hehe). Efter lite cirkelgång då jag inte fattade vilket håll rätt nummer låg på så hittade jag rätt. Jag ska inte säga att det var tack vare appen google maps på mobilen men den hjälpte till. Ville ha det bekräftat att jag gick åt rätt håll.

Väl där träffade jag en av de andra bloggarna, Tove som bloggar om adhd och bipolär sjukdom (hon skriver så fint, läs: http://blogg.vardguiden.se/leva-med-adhd-och-bipolar-sjukdom/), Emmali och Malin som är webredaktörer på Vårdguiden samt säkert hela Vårdguidens redaktion. Vi satt några stycken ner och julfikade. Det var jättekul att träffa alla och de verkade så imponerade allihop.

Nu är jag hemma och har slängt ihop ett nytt diabetes-inlägg. Här är länken till min blogg: http://blogg.vardguiden.se/diabetes-for-alltid/
Förra veckan fick jag hem en liten julklapp från Vårddguiden - två biobiljetter samt ett litet jultackkort :) Jättegulligt!

Blogg om diabetes igång

Nu är bloggen på Vårdguiden igång. Här hittar ni min blogg om diabetes. Och här är sidan för alla bloggar, för det är tre tjejer till som bloggar samtidigt som mig.

Om allt går bra ska bloggen vara aktiv i tre månader.

Svenska diabetesförbundet

Sådär, nu har jag ansökt om att bli medlem i Svenska Diabetesförbundet. Det känns som ett bra avslut denna diabetesmåndag.
"Förbundets syfte är att minimera konsekvenserna av diabetes både för människor med diabetes och för deras närstående..."
"Genom Diabetesfonden - Stiftelsen Svenska Diabetesförbundets Forskningsfond - stödjer förbundet vetenskaplig forskning kring sjukdomen med omkring 14 miljoner kronor om året..."

Världsdiabetesdagen och min blogg på Vårdguiden

Hej allihopa! Idag är det världsdiabetesdagen och jag som diabetiker måste ju nämna det i min blogg känner jag. Men ärligt talat så hade jag helt glömt bort denna dag, eller nja ännu värre, jag hade inte ens koll på att det var idag tills det var någon som sa det på jobbet. Skäms för att jag inte visste det!
Nu ska jag berätta en sak som sist jag nämnde det inte var bekräftad men nu så! Nästa vecka börjar jag blogga på vårdguiden om min diabetes och diabetes i allmänhet. Attans att bloggen inte har satt igång än. Tänk vad mycket jag hade kunnat skriva idag. Det finns ju säkert jättemycket att skriva om denna dag. Oturligt nog har jag ingen koll på världsdiabetesdagen.
Jag har haft diabetes sedan 2003 och jag har aldrig varit så intresserad av att läsa om diabetes. Jag har aldrig googlat på diabetesrelaterade saker. Jag har aldrig kollat upp om det finns diabetesbloggar. Jag känner mig riktigt kass. Tänk vad mycket jag har missat! Nu ska det bli ändring på saker och ting! Iochmed denna blogg som jag ska starta på självaste VÅRDGUIDEN så känns det som att det är lite av ett måste att ha lite bättre koll på diabetesvärlden.
Tänk att jag ska starta en blogg på vårdguiden. Ha en egen blogg på vårdguiden. Det är ju rätt coolt. I torsdags var jag på deras kontor och träffade Emmali och Malin från vårdguiden och även de tre andra tjejerna som ska blogga samtidigt som mig. Det ska bli sjukt intressant att läsa deras bloggar om psykisk ohälsa och föräldraskap :) Vi skrev på papper och gick igenom massvis med saker. Och så tog vi foton som ska sitta uppe på vårdguiden. Tänk att jag kommer synas där, jag är nästan lite starstruck på mig själv! Haha.

Ibland är det bra med sjukhus

Jag har alltid förknippat sjukhusbesök med något jobbigt. När jag var ganska nybliven som diabetiker så hade jag ändå rätt bra koll på min diabetes tyckte jag. Tyckte inte att jag behövde anstränga mig så mycket, det var bra ändå. Jag hade visserligen stunder på dagen då värdena var dåliga, och mina värden var ganska upp och ner. Men varje gång jag träffade läkaren, vilket jag gjorde var 3e månad, så sa han att jag var så duktig som skötte min diabetes så bra, att mina värden var så bra för att vara i den åldern jag var i, så vi gjorde aldrig något åt det att blodsockret ibland låg väldigt högt. Jag kunde iallafall se ett mönster.
Att gå på de där läkarbesöken var ångest för mig. Det värsta var när jag skulle väga mig. Jag hade väldiga komplex över det förut så det var hemskt att behöva gå till sjukhuset och väga sig. Och jag kände aldrig att jag fick ut något av besöken. Sköterskorna på Sös ungdomsmottagning var hur gulliga som helst, och min läkare tyckte jag också om, men det kändes som att jag gick dit och gick hem utan någonting. Besöken gav mig liksom ingenting, även om alla var så gulliga och kände igen en varje gång jag kom.
Nu har jag börjat uppskatta sjukhusbesöken mer. För några år sedan hade jag en riktigt jobbig period där mina värden av någon anledning låg väldigt högt och då kände jag att läkarbesöken gjorde skillnad. Jag har även bytt till vuxenmottagningen nu sen ett tag tillbaka och där får jag verkligen ut något av mina besök. Jag sköter min diabetes rätt så bra och känner att jag klarar mig men ibland kan små förändringar göra jättemycket. Sen jag började där har jag fått hjälp och gjort många små förändringar, som har gjort jättemycket för mina värden. De har verkligen sett mina problem där. Förut accepterade jag att mina värden alltid låg högt på kvällen men nu så jobbar jag alltid för att blodsockret inte ska gå för högt. När jag var på mottagningen förra onsdagen så låg mitt värde bättre än det någonsin gjort tror jag. Det låg under 6, närmare bestämt 5,9 %, och det trodde jag inte var möjligt.
Det är små förändringar som att jag alltid tar Lantus (långtidsverkande) samma tid och även mycket tidigare än vad jag gjorde förut. Jag försöker äta middag tidigare för att få bättre avstånd mellan måltiderna. Vara mer regelbunden med måltider och äta 2 mellanmål/dag med insulin till. Sen så har jag lärt mig att träning är som en medicin. Det är ibland jobbigt, att känna sig tvungen att träna bara för att kunna hålla diabetesen under kontroll, men att sen dagarna efter träning känna att livet är enklare gör stor skillnad.

Insulin

Hej! Är på jobbet nu och hittade en grej i Allt om vetenskap som var lite kul. Fast stackars hund... ja läs själva:

"1889 utförde de tyska forskarna Joseph von Mering och Oscar Minkowski flera olika experiment på hundar. Syftet var att studera matsmältningens funktioner som vid denna tidpunkt ännu inte var helt klarlagda. Men de kom att hitta något annat.
Vid ett tillfälle opererade de bort hela bukspottkörteln på en hund för att se dess eventuella påverkan på matsmältningen. Nära en vecka efter ingreppet råkade de se att en svärm med flugor sökte sig till en liten pöl med hundens urin. De blev lite förbryllade men hade sinnesnärvaro nog för att undersöka det närmare. De fann då att urinen innehöll socker, ett tydligt tecken på diabetes. Mering och Minkowski förstod att de framkallat sjukdomen hos hunden när de opererade bort bukspottkörteln. De drog den riktiga slutsatsen att bukspottskörtelns funktion, åtminstone delvis, var att utsöndra något ämne i kroppen som kontrollerar omsättningen av socker. Detta var något som tidigare varit okänt.
Efter att många försökt hitta den okända substansen upptäckte till slut kanadensarna Banting och Macleod 1921 insulinet. Det utsöndras från bukspottkörteln efter en måltid och signalerar till muskler och fettvävnad att ta upp socker från blodet. Med detta låg vägen öppen att äntligen kunna behandla diabetespatienter på ett effektivt sätt. Banting och Macleod fick nobelpriset 1923."

Det är alltså den där funktionen i bukspottkörteln som inte fungerar för oss med diabetes. Sånt här är ju sjukt intressant! :D

Hypoglykemi - lågt blodsocker

Tänkte att jag skulle skriva lite om lågt blodsocker. Egentligen bara för att kommentera en sak som hände innan jag började jobba, men nu kör vi lite mer också när jag ändå skriver.

Hjärnan behöver socker för att orka arbeta och när blodet innehåller för lite socker kan det bli tokigt. Har man tagit för mycket insulin i förhållande till mängden mat kan detta uppstå - därav kallas det hos diabetiker ofta insulinkänning.

Vanliga symptom är blekhet, darrningar, hungerkänslor, oro, ilska och retlighet. Är det riktigt illa kan det även medföra förvirring, aggressivitet, kramper och medvetslöshet. När jag ligger lågt känner jag först och främst att jag inte orkar koncentrera mig, jag har liksom ingen energi till det. Jag är inte hungrig men känner att jag MÅSTE ha mat! På senare tid har jag också märkt att om jag ligger riktigt lågt så börjar mina läppar domna bort och det är jätteobehagligt och håller i sig en ganska bra stund.

En gång har jag haft så lågt blodsocker att jag inte varit medveten. Det var första sommaren med min diabetes, 2003. Jag kommer till och med ihåg datumet för det var Margareta-dagen den 20/7. Vi var på landet och jag hade ätit frukost. Det var jättevarmt ute och jag gick in i friggeboden, låste dörren och la mig ner för att vila en stund. Sen vaknar jag upp och känner mig jättekonstig och mamma och pappa stod runt mig. Sängen var blöt för att jag hade svettats så mycket. Anledningen till att jag vaknade upp sådär var att jag haft en känning. Sen kommer jag inte ihåg så mycket utöver att mamma berättade att hon försökt ta mitt blodsocker men att det knappt gick för att jag svettades så mycket, att jag skulle äta ordentligt på en gång, och att resten av dagen fylldes av skam. Jag tyckte att det var jättepinsamt att jag hade varit så dålig.

Efter den händelsen har jag haft känningar såklart, det händer ganska ofta, men inte så illa. Någon gång låg jag och pluggade och kände att jag behövde äta något snart. Envis som jag är skulle jag BARA läsa klart kapitlet innan jag gick till kylskåpet. Det tog längre tid än jag trodde för iochmed att jag hade lågt blodsocker gick det åt mycket mer tid på att fokusera på alla bokstäver. När jag sen ställde mig upp och gick ner för trappen till köket blev allting svart ett tag. Jag blev inte rädd för jag visste ju vad det var som hände och att det löste sig om jag bara åt. När jag ätit satt jag där i köket ett tag för efter en känning tar det ett tag att återhämta sig, och längre tid om man låtit det gå en stund innan man äter.

En friks person ska i fastande tillstånd ha ett blodsocker på ungefär 4-6 mmol/l. Jag brukar börja känna mig "låg" när jag ligger på ett blodsocker under 3,5. Den gången jag skrev om precis tror jag att jag hade 1,6. För några månader sen hade jag 1,9 men kände knappt av det utöver att mina läppar domnade bort lite, och runt tvåtiden idag låg mitt blodsocker på 2,1 och då mätte jag mig blodsocker för att jag mådde illa och trodde att det skulle vara högt. Det är förvirrande ibland.

Lite diabetes

Läs det här den som vill förstå. Skriver inte för att någon ska tycka synd om mig (även om det är synd om mig) utan för att få er att förstå hur det är helt enkelt. När jag förklarar i tal har jag nog en tendens att försköna. Man orkar ju inte dra en föreläsning varje gång någon frågar: hur är det att ha diabetes då?

Om någon frågar mig hur det är att ha diabetes så säger jag oftast att: nää det märker jag knappt av för jag har ju haft det så länge nu. Och jag kan ju leva som vem som helst, och äta vad jag vill.

Fast det är klart att allt skulle vara mycket enklare och bättre om kroppen fungerade som den ska. Då skulle jag slippa tänka hela tiden. Visst kan jag äta vad jag vill, men innan jag äter måste jag försöka förstå vad kroppen vill just då. För den fungerar inte likadant varje dag. För den som inte vet så bestämde sig ju någonting i min bukspottskörtel att lägga av 2002/2003 och därför måste jag tillföra insulin för att inte dö.

Det är lite läskigt att tänka att några sprutor gör att man mår bra.

Jag måste alltså göra och förstå det som en frisk kropp sköter själv och hur lätt tror ni att det är? Inte så värst lätt.

En morgon för mig: Vaknar av väckarklockan (eller tidigare pga att blodsockret är lågt). Sticker mig i fingret och kollar hur blodsockret ligger. När jag vet det tänker jag efter hur de senaste dagarna har sett ut, om jag tränat osv. Allt detta påverkar vilken insulindos jag tar (så får jag alltså tänka varje gång jag ska äta). Jag äter tex oftast samma frukost men det betyder inte att jag kan ta samma insulindos varje gång. När jag tagit ett beslut vilket inte alltid är så lätt (haha) så tar jag fram sprutan och byter nål. Sen sticker jag mig i magen. Ibland blir det ett blåmärke, ibland gör det ont och svider och ibland känns det ingenting alls.

Att göra det ovan går väl på ren vana, men självklart saknar jag att kroppen gör detta själv. Fattar ni hur skönt ni har det som bara kan stiga upp på morgonen och äta, utan att behöva tänka så tidigt på morgonen? Haha.

Något annat jobbigt är det där med komplikationer. För högt blodsocker skadar blodkärlen och på vissa ställen i kroppen finns små små kärl som är extra känsliga (i ögon, njurar och olika delar av nervsystemet). Ibland känns det hopplöst, när man gör allt perfekt men ändå har högt blodsocker. Då tänker jag: jag vill inte dö. Jag tänker aldrig: jag vill dö.

En vanlig dag mäter jag mitt blodsocker ca 7 gånger, före och efter varje stor måltid och en gång innan jag lägger mig. Jag tar sprutor ca 5 gånger i magen och 1 gång i låret/dag.

Om jag ska avsluta med något positivt så är det att det hade kunnat vara värre. Det kan det alltid och det är så man får tänka :)

Hungrig kan man vara, men jag vill inte

Ska till läkaren om lite mer än en vecka och en vecka innan ska jag ta prover som kräver att jag fastar 12 timmar innan. Alltså, jag är ju typ alltid hungrig så jag vet inte hur detta kommer gå. Tänkte ta prover imorgon eftersom att jag börjar tidigt och hinner ta innan när det nog inte är så mycket folk. Men idiot som jag är åt jag världens dummaste mat som jag varken blev mätt på och som inte direkt håller blodsockret uppe (tog mycket mindre insulin men aa man ska ju alltid ha otur med blodsockret vid helt fel tillfällen...). Nu drack jag ett glas juice nyss och hoppas att blodsockret stiger mycket och att jag ändå kan ta prover imorgon.
Blir så arg på mig själv. Jag HATAR att bestämma något och sen inte fullfölja. Ja envis! Jag är nog den mest envisa jag vet om. Dock kan man ju inte styra sin kropp. Äckeldiabetes! Ingen big deal om jag tar provet på fredag men jag hade faktiskt bestämt mig för imorgon och... ja, det är något fel på mig som blir såhär upprörd :P

Diabeteskursen

Förra veckan var en riktigt bra vecka. När jag flyttade över till Södersjukhusets vuxenenhet för diabetes så blev jag erbjuden att gå en typ 1 kurs (jag har diabetes typ 1, sen finns det en typ 2 också som förut kallades åldersdiabetes men nu kan man inte kalla dessa två typer för ungdoms- och åldersdiabetes eftersom att en äldre människa kan få typ 1 och typ 2 kryper ner i åldrarna).

Jag var väldigt fundersam till hur de skulle lyckas fylla fyra dagar 9-16 med saker som var intressanta, för när man haft diabetes länge, 8 år för min del, så känns det ju som att man vet det mesta. Iallafall det som är nödvändigt, hehe. Men vet ni vad? Det blev jättebra och jag tänkte inte en enda gång att det var onödig information, alla föreläsningar kändes väl planerade. Även om mycket var saker som jag kände igen, saker som jag vet, så var det skönt att få en uppdatering. Saker och ting har en förmåga att hamna lite för långt bak i skallen när man inte hört det på ett tag, om vi säger så ;) Dessutom fick jag ju träffa 10 st andra diabetiker och det var roligt :)

En annan sak, det allra bästa med hela veckan, var att jag fick mycket tid med sköterska och läkare. De tog sig verkligen tid och det kändes jättebra. De hade ronder där de pratade om just mig och min värden. Under veckan ingick att jag skulle ta mitt blodsocker 7 gånger/dag. När jag sen träffade läkaren hade de koll på mina blodsockervärden och kunde göra justeringar i min behandling.

Hade lugnt kunna vara där den här veckan också, hihi.


Diabetes och träning

Igår var jag och tränade. Tränar inte enbart för att bränna fett, bygga muskler, öka kondition osv utan också för att jag har diabetes och har märkt att mitt blodsocker håller sig på en mycket bättre nivå om jag tränar. Det är ju så det ska vara så det känns bra!

När jag började gymma 2008 så tror jag att det var under en period när mina blodsockervärden var dåliga (eller ja dåligare än vanligt, men det kanske fortfarande var bra) och jag tänkte att träningen skulle göra att värdena gick tillbaka till det normala.

Jag hann ju träna i nästan ett år innan jag åkte till Sydafrika men träningen gjorde inte vad den skulle. Jag blev galen, för mina värden var oförändrade eller sämre än innan jag började träna och det var bara fel. Fick låna en blodsockermätare som man hade på sig dygnet runt men den visade inte vad jag gjorde för fel, om jag kunde ändra på något. Antar att det var min kropp det var fel på då för nu märker jag direkt på mitt blodsocker om jag har tränat eller inte :)

Måste ändå säga att jag nog aldrig har haft det så svårt med min diabetes för jag har alltid kunnat äta "normalt" och mina värden har ändå legat bra. Självklart har det varit massa jobb också, man har ju fått lära känna sin kropp på ett helt annat sätt. Jag var ändå rätt liten, 12 år, när jag fick diabetes och ända från början tog jag mina sprutor och stack mig i fingrarna/armarna själv. I början, om jag skulle äta godis tex, så åt jag endast ett par bitar, men jag har märkt att det inte behöver vara så strikt.

Jag brukar alltid säga till folk som frågar, att diabetes inte är en svår sjukdom, iallafall inte för mig. Men tänk vad skönt det skulle vara att vakna på morgonen och bara gå upp och äta frukost, utan att behöva sticka sig i fingret, tänka ut hur många enheter insulin man ska ta, byta nål på sprutan och sen sticka sig i magen, först. Utan insulin skulle jag dö, jag läste det någonstans och började nästan gråta för det kändes så hårt.

Till alla er som bara kan gå upp och äta frukost: ÄT MASSA FRUKOST! För mig också. Haha.

Körkortet

Har äntligen kommit igång med att ta körkort, fast jag har ju inte kommit så långt på vägen. Eftersom att jag har diabetes måste jag ha ett intyg av min läkare... typ ett intyg på att jag har diabetes (:S). Det stod inte i det där pappret man skickade in för att få själva tillståndet så när Pontus fick sitt tillstånd och mitt inte hade kommit ringde pappa till trafikgrejsimojsen som sa att jag måste ha ett intyg.

Om man ska vara negativ, vilket jag känner för att vara just nu, så är det dubbelt krångel. Jag bytte ju nämligen från ungdom till vuxen nyss så läkarna som jag haft på ungdom är ju inte mina läkare längre och läkaren på vuxen har jag inte träffat. För en vecka sedan skickade jag ett mail till sköterskan som jag träffat en gång och då skulle hon återkomma till mig... vilket hon såklart inte gjort! Jag mailade henne för några timmar sen men hon dissar mig :(

Är jag bra på huvudräkning eller vad?

Godmorgon! :) Sitter på jobbet och dricker te. Halsen krånglar lite, snart tycker jag att den ska bli bättre... Annars får jag väl besvära mig med ett besök på vårdcentralen, har ju ändå frikort nu :D Fick frikortet i måndags på sös när jag träffade diabetessköterskan Ingela. Det gick bra men en grej var väldigt kul, haha. Hon satt och skulle räkna insulindoser (jag tar ca 28 i långverkande insulin och till måltiderna om vi säger att jag bara äter frukost lunch och middag så tar jag ungefär 12, 10 och 14 enheter). Vad jag har förstått så ska summan av måltidsdoserna och det långverkande vara ganska nära varandra. Ingela skulle iallafall räkna ihop 12 + 10 + 14. Jag känner ibland att jag inte är ett huvudräknarsnille, men det där tycker väl alla är lätt tänkte jag. Vad tror ni då att sköterskan gör? Jo vet ni vad, hon tar fram en miniräknare och säger: jag är lite lat idag.

Seriöst, att inte kunna räkna ut det där... nej jag förstår inte! Det är väl jobbigare att knappa in massa siffror på en miniräknare än att använda hjärnan pyttelite. Visserligen har jag läst till matte C och tänker kanske liiiiiite annorlunda än en sköterska men att få de där talen att bli 36 är väl nästan det lättaste som finns? :S

Docteur

Nu är det dags för mig att sova för imorgon ska jag till doktorn. Det blir första gången på vuxendiabetesmottagningen. Shu, långt ord! Jag har i nästan hela mitt diabetesliv gått på ungdomsmottagningen. Det har fungerat jättebra och jag hoppas att det går lika bra på det här nya stället. Lite skönt är det faktiskt att slippa ungdomsmottagningen för jag känner mig alltid så stor när jag går dit, de flesta andra är ju små fjortisar, haha. Bland alla vuxna kanske jag kan känna mig liten. Vilket jag vill.

Doktorn tycker jag är vuxen nu

Idag blev det ingen sovmorgon inte för jag var hos min diabetesläkare på SÖS. Så länge jag kan minnas har jag gått på ungdomsenheten men idag var sista gången. När jag pratat med läkaren ett tag så följde jag med en sköterska från vuxenenheten för att se vart deras ställe låg. I väntrummet satt bara gamla människor, jag är ju van vid fjortisar så det kändes verkligen skillnad :P

Jaja det blir väl bra. Mitt Hba1c låg iallafall på 6,3. Det går bra nu.

Diabetesintervjun

Intervjun idag gick bra, men vilka kluriga frågor, jag var ju tvungen att använda hjärnan :P

Intervju om diabetes inbokad

Kom hem från kobbet för en timme sedan ungefär. Direkt när jag kom hem ringde jag AM Kommunikation AB. De hade en annons i tidningen om en produktundersökning om diabetes. Nu är jag inbokad för en intervju den 10 maj. Det är något företag som heter Ergonomi design som ska ställa frågor i en dryg 1 ½ timmes lång intervju.

Ska faktiskt bli intressant. Dessutom får jag 500 kr i ersättning (jag gör det såklart inte för pengarnas skull) och en taxiresa hem från Alvik om jag vill. Nästan så att jag överväger att virra mig dit bara för att få åka gratis taxi hem :P På tal om virrig så måste jag skriva ett inlägg om det.

Nu ska jag: fortsätta att sitta här... :)


Hba1c 6,1

Det har varit en bra dag :) På Sös gick det jättebra, har inte haft såhär lågt hba1c på mycket länge. Någongång 2007 hade jag 6,2 och nu var det 6,1. Woho!

När jag var där för en månad sen låg det på 7,3 (vilket inte är katastrof iof, men kan man förbättra något så ska man väl försöka, eller hur?) och sen dess har jag gjort lite ändringar.

♦Jag äter fiberhavregrynsgröt till frukost.
♦Jag äter nästan aldrig bröd på jobbet när det är fika. Vi har jättegott nybakat bröd på morgonen, inget sött fikabröd, men det höjer blodsockret bra det också.
♦Jag har försökt röra mig mer.
♦Äter ofta frukt/nötter istället för godis och chips (det skulle dock vara riktigt självplågande att helt förbjuda sig att äta sånt ibland)
♦Och lite justeringar med insulindoser, men det tror jag inte att någon skulle förstå så jag struntar i att babbla på om det.


Tidigare inlägg
RSS 2.0