Nu ska ni få höra något konstigt. Vet inte hur jag ska börja men jag kanske ska gå rakt på sak? Jag har tröttnat på typ allt gott som finns.

När jag var liten var godis något av det bästa som fanns. Man fick det på lördagar, aldrig annars, så det var ju något riktigt speciellt! När jag hörde min mamma säga att hon inte tyckte om godis och sötsaker tänkte jag att: Stackars mamma, hon måste ha ett tråkigt liv. Tänk att inte få njuta av godis, som är så gott!

Men nu så har jag typ börjat hata godis. Äter jag några bitar så mår jag illa. Det har hänt att jag stoppar en godis i munnen, börjar tugga och sen spottar ut den för att jag känner att jag kommer må dåligt. Sjukt! Vet inte vad det har att göra med. Det enda jag kommer på är att det har någon koppling till diabetesen, att min hjärna har kopplat ihop godis med högt blodsocker som iallfall får mig att må dåligt. Tycker iallafall att det är weird. Vissa godisar är värre än andra, typ färgglada godisar. Det är som att jag känner smaken av alla konstgjorda ämnen som är i.

För något år sedan ÄLSKADE jag kakor men det är samma med dem. Äter jag en kaka så är det liksom bara en kaka. Inte någonting som jag njuter av.

Och pommes tex, tänker jag på det nu så känner jag inget speciellt. Förut ÄLSKADE jag pommes, bara tanken på dem fick mig att dreggla och få pommesabstinens.

Nej det är inte kul det här för det finns typ ingenting som jag riktigt njuter av. Förutom mammas sallad. Jag ÄLSKAR sallad! Det är så sjukt egentligen för när man var liten förstod man ju sig inte alls på de där stora människorna som gillade grönsaker till maten.