Det fanns stunder med förra året som var bra men jag måste ändå säga att 2010 var det sämsta året ever! Jag har aldrig gråtit så mycket. Ingenting har aldrig känts så hopplöst. Och allt handlar om kaninerna.

Det började egentligen med att Tingeling dog i maj, då började jag på riktigt oroa mig för att Flingan, som vi haft sen jag var 11, snart skulle dö. Så en dag i juni var Flingan och Madicken helt plötsligt borta och vi vet fortfarande inte riktigt vad som hände. I några dagar grät jag nästan oavbrutet.

I början av juli kände vi att det behövdes något som fick oss på andra tankar så vi köpte Baillie och Billie. Det var en fin sommar :)

Så i slutet av september vaknade jag med en så konstig känsla av att någonting var fel och jag drog mig för att gå ut till kaninerna. När jag väl gjorde det så trodde jag inte att det var sant, jag trodde att någon skojade med mig, att någon gömt kaninerna på något annat ställe. För de var inte där. Nu vet jag hur det känns att få en chock.

Jag förstår inte hur vi vågade göra det vi gjorde sen. Vi köpte lilla Majken och några dagar senare, i oktober, köpte vi Ava. Två små prinsessor. Vi tog hand om dem som om de var skörast i världen. De fick bo i garaget för att vänja sig vid den nya luften. Efter ett tag flyttade de ihop i lekstugan. De fick vara ute och springa fritt på tomten. Men allt gott har ett slut.

Majken blev dålig och dog. Vi tror att hon fick lunginflammation och därför gjorde vi i ordning lekstugan så att Ava skulle ha det extra varmt. Den sista dagen i Avas liv satt hon innanför min tröja medan Celine städade hennes hus. Hon var lite slö och efter all otur blev jag jätterädd. Senare på kvällen gick jag ut och tittade till henne. Jag blev så glad över att hon levde.

Nästa morgon fick vi åka in till veterinären och avliva henne. Om det är någonting jag hatar så är det 2010...

T♥F♥M♥B♥B♥M♥A