På tisdag ska vi få en kanin och det är lite speciellt för det är Honeys och Aprils mamma. April finns tyvärr inte kvar hos oss längre, på något sätt försvann både hon och Honey i somras. Honey hittade vi under lekstugan, hon hade suttit där kanske över ett dygn. April hittade vi i ett annat område, det var en familj där som hittat henne. Dagen efter dog hon av någon skada. Har inte velat skiva om det för att det är så sorgligt ♥

Stackars lilla Honeybunny blev så ensam så efter någon vecka köpte vi lilla Nutte. Det ville jag inte heller skriva om för det kändes som att hon bara skulle försvinna från oss då.

I början var det massa bråk men nu är de kompisar våra två små gråa kaniner. Och på tisdag kommer alltså Honeys mamma. Undrar om det blir bråk? Något säger mig att de inte kommer känna igen varandra :P De har ju ändå varit ifrån varandra i flera månader. Fast de kanske är smarta och kommer springa fram och krama varandra det första de gör ;)

Förresten, undrar vad hon heter... Spännande :)

Det är när man ska sova som det är som jobbigast. Eller när man går upp från bussen och tänker att det första man ska göra är att gå bak till kaninerna och se att de har det bra, och man sen kommer på att det inte finns några att titta till.

Det är så jobbigt att veta att man har gjort sitt bästa och ändå blir det så fel. Det här är nog det värsta året jag har varit med om. Först var det Tingeling, sen Flingan och Madicken. Sen såg det så ljust ut med Baillie och Billie men de försvann de också. När vi köpte Majken och Ava tänkte jag: nu kan det inte gå fel mer. Det här kommer att bli så bra. När jag satt med Ava i famnen i måndags hade jag en sån varm och härlig känsla av kärlek i mig. Men så slutade allt så fel som det bara kan. I ena sekund liv, i andra död.

Det är som att man hittat säkerheten och står stadigt på marken, men plötlsigt rycks marken bort under en och man svävar i fara igen. Man kämpar sig tillbaka från något riktigt jobbigt, men det som jagar en ger inte upp.

Igår när jag kom hem från jobbet hjälptes jag och Celine åt att städa kaninburen. Jag satt ute med Ava en lång stund och när jag skulle fylla på med nytt spån och halm fick hon vara innanför min tröja för att ha det varmt. Men jag fick en sån läskig känsla, det kändes verkligen dåligt. Ava var lite slö så senare på kvällen gick jag ut för att se om hon levde. Då satt hon vid matskålen och jag blev så glad att hon fortfarande fanns där.

Imorse kom Celine in i mitt rum och väckte mig klockan 8. Då hade hon Ava i famnen och sa ungefär: Ava är inte död, men hon är jättelugn!

Sen blev allt bara värre och värre och till slut förstod vi att hon inte skulle överleva. Hjärtat slog fortfarande och hon andades, men allt hopp var borta. Runt halv 10 åkte vi in till veterinären som sa att det inte fanns något att göra. Ava avlivades :(

Veterinären sa att vi inte har gjort något fel. Att två små kaniner har dött på bara 3 dagar är ren otur. Hon trodde inte att deras dödar hade något med varandra att göra. Jag fattar inte hur man kan ha så mycket otur. Jag orkar inte mer.

Vila i frid Majken och Ava ♥

Helt seriöst så har jag inte tänkt så mycket på bloggen de senaste dagarna, har inte ens orkat sitta vid datan av någon anledning :P Men det är väl lika bra att jag slänger in ett inlägg. Idag har jag jobbat och det var en väldigt lugn dag. Jag ska lägga mig i sängen nu och titta på lite tv som jag missat. Vi har förresten två nya kaniner nu. Är man van vid att ha djur runtomkring, även om det vissa dagar bara är att man går ut och ger dem mat och vatten, så är det väldigt tomt utan dem. De små tjejerna heter Ava och Majken. Bilder kommer så småningom :)