Mina älskade kaniner.

Gosan: Det var dagen efter min födelsedag, den 31 juli, och året var 2001. Den dagen var nog den lyckligaste i mitt liv, för det var dagen då jag fick en kanin. Och hon hette Gosan, vit med svarta ringar runt ögonen, född 2000. En hona, det var vad vi trodde från början, men sedan visade det sig att det egentligen var en kille. Vi sålde då honom eftersom vi hade köpt 2 andra honor, och mamma min ville inte ha en massa kaninungar. Men oj vad vi saknade Gosan. Han var så perfekt. Den vänligaste kaninen, och han slickade mig på händerna hela tiden. Hans personlighet var underbar. Det var som en människa man pratade med, när man pratade med honom :) Vi saknade honom så mycket att vi tog honom tillbaka och Gosan blev kastrerad. Men för ett antal år sedan (tror att det var 2004) så blev han plötsligt sjuk. Han kunde inte hålla balansen och vinglade till, kunde inte resa sig upp. Självklart besökte vi veterinären, och fick medicin som vi skulle ge 2 veckor framåt. Blev han inte bättre, var det att fundera på avlivning.
Det var jobbigt att se honom bli allt sämre och sämre. Samtidigt var vi tvungna att ge lilla Gosan medicin. Vilket han inte tyckte om. Och vad som var värst var att han inte kunde gå rakt alls. Han föll på rygg hela tiden.
Han blev inte bättre, och vi frågade veterinären vad det kunde vara för fel. Svaret var att de möjligtvis var parasiter i hjärnan. Vi avlivade honom, och han somnade in i min famn, medan jag sjöng. Det får mig fortfarande att gråta. För jag saknar honom så, min Gosan.

Flingan och Pyret: Det var de två honorna. Köptes runt sept 2001. Pyret var en grå dvärgvädur, och dog den 15/1 2006. Hon var alltid tillbakadragen men det gick hem hos min lillasyster som alltid älskade henne även om hon höll sig undan hela tiden. Flingan har vi kvar än idag, och hon ser fortfarande lika liten ut som när vi fick henne, även om hon då storleksmässigt var mindre än en knytnäve :) (Jag älskar henne så otroligt mycket) På äldre dagar har hon dock blivit lugnare och klarar tillochmed av att 3 åriga grannen Majken och alla andra barn i kvarteret bär omkring på henne (dock bara en gång om året, då det är kräftskiva) utan att bli arg.
 Jag kommer ihåg när jag la in bilden på min bilddagbok. En timma senare hittar jag P död.
Jag är bra på att skämma bort min Flinga

Sötnos: När min pappa spelade teater gjorde han det tillsammans med Gabriella, som hade 2 kaniner. När en av de dog erbjöd hon oss att ta över den som var vid liv. Sötnos, född 2000, kom alltså hem till oss. Och än idag är hon en riktig rädder. Och en gammal gumma är hon, vilket man kan se då hon knappt har någon rörlighet i bakbenen. Men vi älskar henne ändå. Hon har nog varit med ända sedan 2002 skulle jag tro. Boendes i lekstugan på tomten, med de andra 4.


Stampe: Stampe fick vi vintern 2005, i november. Han var kastrerad och vi fick denna underbara orädda kaninen av mammas jobbarkompis. Han utgav Stampe för att vara lite mer än 1 år. Jag var överlycklig. Stampe kom alltid fram och hälsade, man kunde tillochmed gå in i lekstugan och sätta sig ner, då hoppade han upp i ens knä.
Man ska lita på sig själv, och jag tror att jag på något sätt kan känna av hur djur mår. Vi skulle en dag hem till morfar, och innan gick jag in till kaninerna. Stampe var inte sig själv. Och jag vet inte hur jag kunde känna det. Han var inte lika livlig som han brukade vara, men så kan vi väl alla känna ibland, att vi inte orkar. Han dog nyår 2005/2006 och vi hann alltså ha honom i 1 månad. Han var alltid väldigt smal, och vi antog att de förra ägarna inte matat honom riktigt bra, dock blev han inte bättre hos oss.

Ronja: Min underbaring, det är vad ronja är. Jag var på Cypern april 2006 och pratade med mamma i telefonen. Jag fick veta att hon köpt en kanin, som hon inte visste någonting om. De hon köpte den av hade hittat henne springande i skogen. När jag kommer hem från Cypern döper jag henne till Ronja, och antar att hon är 1 år gammal. Så liten och busig. Än idag även om hon snart är 3, vilket vi egentligen inte vet som sagt. Jag lovar att hon är sötast i världen, och hur gosig som helst. En lejonhuvad skulle jag tro, vit med gråa inslag. Så mycket päls att gosa med, och man kan göra flätor av den långa nackpälsen :D


Madicken och Tingeling: Nykomlingar som vi fick 14/12 2006. De har ännu inte riktigt vant sig vid människor, men det går framåt.


Nu har vi alltså fem kaniner. Sötnos, Flingan, Ronja, Madicken och Tingeling. Och oj vad jag älskar dem allihopa.

Kommentarer
Postat av: gustis

mina sötnowsar o gud vad jag saknar ronja, sötnos, gosan stampeo självklart pyret! <333

2009-01-18 @ 19:00:47
URL: http://celinegustafsson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0