Nu ska vi se när det var... Jo i måndags på jobbet så kom det en patient med en liten hund i famnen. En hund på sjukhus kanske inte är det bästa men hon ville inte lämna den lilla 3-månaders valpen ensam hemma.

Den var ju som en liten råtta den där hunden, det sötaste jag sett! Smart som jag är så sa jag att hon inte kunde ha den lilla söta hunden med sig när hon röntgades men att jag självklart kunde ta hand om den en stund.

Jag stod ju i receptionen och just som hon ropades upp blev jag ensam så jag fick stå i receptionen med den lilla lilla hunden i ena handen, och ta emot alla patienter och skriva på datorn med en hand.

Alltså jag blev kär i lilla Chanelle ♥ Oturligt nog så skulle hennes matte inte röntga hela kroppen (vilket skulle ha tagit väldigt lång tid) så jag fick inte krama henne så länge, haha.