Sträss

Står för stress. Igår blev jag nämligen väldigt stressad. Under hela dagen med en dator på jobbet glömde jag helt bort att jag skulle kolla en grej, så när jag satte mig på bussen 16:13 och gick in på gymmets hemsida på mobilen för att se om det var något pass på eftermiddagen, blev jag galet stressad.

Där står det att det börjar ett medelpass kl 16:30. Min första tanke är: Nej jag hinner aldrig. Jag får köra det vanliga. Min andra tanke efter några sekunder: Nej jag VILL köra ett pass!

Så jag sitter där på bussen. Inom mig börjar stressen ta form. Det är ju precis på gränsen att jag kommer hinna. Och att komma försent är typ det enda som gör mig stressad.

Att sitta på bussen och känna att man har lite tid på sig är inte roligt alls. Varje sekund känns som en minut. Man sitter helt still. Övervägde faktiskt att gå av bussen tidigare och springa till gymmet. Så långsamt tyckte jag att bussen gick. Kom ju dock på att det visst lönade sig att sitta och åka buss, haha.

När jag klev av bussen ville jag inte springa, för jag tycker inte om att springa utan träningskäder. Då ser folk att man har för lite tid och perfekta människor har gott om tid på sig... Tittar på klockan. 16:28. Nej nu springer jag! Jag springer, in på gymmet. Frågar han i receptionen vad klockan är trots att jag håller mobilen i handen. Han säger att jag kommer hinna till passet, de har precis släppt in.

Jag springer nerför trappan, hinner slå till en tjej med min väska när jag rundar ett hörn, lyckas säga förlåt förlåt och får till svar att det är lugnt, in på toaletten och byter om. Hittar några sekunder till att fylla vattenflaskan och springer in i en sal där det är människor som rör sig till musik.

Det var inte så farligt att komma försent som jag trodde. Men jag tycker inte om det ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0