Naaaw, nej vet ni vad jag hörde nu. Det sitter en 10 årig pojke med sin pappa i väntrummet och så säger pojken nått till pappan och pappan svarar: nej nu sitter vi ju här för din skull bara för att du klantade med cykeln. Nu blir vi sena ut på sjön. Farfar sitter och väntar...

Tycker så synd om honom, han har ju kommit hit akut och har stora skrubbsår i ansiktet och kanske ett brutet finger. Och så får pappan honom att känna sig dålig.

(Åh nu vet jag vem han låter som! Har ni sett Låt den rätte komma in? Killen som spelar huvudpersonen låter ganska speciellt. Han låter så liten och ynklig och pratar gulligt och annorlunda. Så låter den här pojken!)

Men det var inte det jag skulle berätta, jag skulle berätta hur snäll jag är. Det kom in en dam här som lämnade fram en kallelse till mig och det visade sig att det inte var hit hon skulle utan till Magnetröntgen vid Hötorget. Hon blev förtvivlad för de som körde hit henne hade sagt att det var hit hon skulle när de läste på kallelsen. Jag gick iallafall in till Annica och pratade och frågade om jag kunde ringa till Hötorget och prata med dem. Hennes svar: Om du är snäll kan du ju det.

KLART JAG ÄR SNÄLL! Så jag ringde dit och ordnade upp det hela och damen fick gå hem och vänta på att en ny kallelse skulle ramla ner i brevlådan.