Runkeeeeper

Tjenixen! Har varit ute och sprungit nu ikväll och använde Runkeeper för att hålla lite koll på sträcka och tid. Fungerade jättebra iaf :) Dock var jag inte alls på topp. Kunde ju inte sova inatt och det slutade med att jag somnade halv 5 imorse och gick upp runt 1 och åt frukost. Ingen stor frukost heller... Sen blev det inte av att jag åt något mer. Och så kom jag på att jag ville ut och springa innan middagen och då var det för sent att äta något. Så hur mycket energi hade jag på löprundan? Svar: Inte mycket alls. Fick ont i lungorna nästan på en gång som jag får när det är kallt ute, fast nu var det ju sol och varmt. Sen fick jag ont i axeln vilket jag får när jag spänner mig för mycket tror jag. Då är det i princip omöjligt att springa efter ett tag. Haha men bättre än att sitta inne och glo i väggen.
Sprang iaf 3,6 km vilket tog strax under 28 minuter :)

Och så var man 21

Gillar inte födelsedagar. Har alltid haft svårt för att veta vad jag önskar mig, känner liksom inte att jag behöver något, eller vill ha något speciellt för den delen :P Så det har ju alltid varit jobbigt att få presenter tycker jag. Det finns ju de som behöver mycket mer än jag.
Och varför fira att man närmar sig döden? Okej det där lät lite väl negativt kanske, haha. Egentligen firar man väl att... ja det var dagen då man föddes för x antal år sedan. Men det känns lite deppigt iallafall.
Min 21-års dag blev ändå lyckad. Var hos Christine vid tolvslaget och körde singstar och hade det kul så det var en grym början. Kom hem sent och somnade väl 4:30 imorse. Blev väckt 9 och trodde att jag skulle vara död men jag var piggare än vanligt och är fortfarande pigg. Har ätit hela dagen och kollade hyrfilm ikväll. Vill sova men det går inte. Är bara hungrig men inte alls trött.
Har varit duktig också och tackat alla som grattat på fb. Förra året skrev jag bara tack i statusen och då kände jag mig så lat. Haha, nej men nu ska jag väl göra ett nytt sova-försök.
Wish me good luck!

"Om en enda människa kan åstadkomma så mycket hat, tänk vad mycket kärlek vi kan åstadkomma tillsammans"

Det har precis blivit tisdag. Jag har aldrig varit i Norge och jag tror inte att det spelar så stor roll i vilket land det här hemska hade inträffat i fredags, jag hade varit lika ledsen och chockad ändå. Det är så svårt att greppa, så svårt att förstå att det är på riktigt eftersom att man inte tror att det finns så hemska människor i verkligeheten.
När någon dör tar det alltid ett tag för mig att greppa situationen eftersom att jag inte förstår vad som händer efter döden. Det är så oerhört svårt att ta in att någon inte finns mer. Man kan ju tänka i timmar på vad som händer efter döden. För mig är det konstigt att det helt plötsligt skulle vara slut. Bara sådär! Nej jag förstår inte. Någon som varit så mycket vid liv kan inte i nästa sekund vara helt borta. Kanske helt försvunnen för oss runt om men för den som är död, hur känner han/hon? Jag blir galen när jag tänker på det där. Det kan ju inte bara vara slut, någonting måste ju hända. Man kan väl inte helt plötsligt vara ingenting? Kroppen kanske bara är en hyresplats, där "själar" hyr in sig. När kroppen har gjort sitt så flyttar själen eller vad det nu kan vara, vidare.
Att förstå sig på döden. Det är nästan lika svårt att förstå hur en människa som Anders Behring Breivik, kan ha så mycket ondska inom sig.
Vilken tragedi. Ungdomar som trodde att någon kom för att ta hand om dem, som i nästa sekund var livlösa kroppar liggandes på marken. De som överlevde och kämpade för sina liv, jag kan inte ens föreställa mig hur det måste ha varit.
Händelserna i Norge 22 juli sätter verkligen saker i perspektiv. Tänker på alla de drabbade och hoppas att ingen behöver gå igenom detta ensam. Ur något hemskt kan det dock komma något fint som detta citat: Om en enda människa kan åstadkomma så mycket hat, tänk vad mycket kärlek vi kan åstadkomma tillsammans.

♥Vila i frid♥

Nu är Little Bloopers Daisy aka Zelma vår hund

Idag, söndagen 24/7, köpte pappa Zelma. Nu är hon vår hund. Lilla bus. Vi har tagit hand om henne många månader nu och ägaren kunde egentligen tagit henne tillbaka när som helst. Hon fungerade inte med kennelns andra hundarna och nu skulle ägaren lägga ut Zelma på blocket för försäljning. Men då ryckte pappa in med plånkan och nu är hon bara vår hund.

Vem?

Hej bloggen. Nej jag har inte dött, förstår att du varit orolig. En fråga bara? Vem är det som har skrivit kommentarer och länkat till typ smsalåna och någon djurförsäkring? Tyra och Caroline vilka är ni om ni nu finns? Alltså jag är ju å nyfiken av mig så att det är sjukt.
Tack för kommentarerna iallafall, haha.

Nu såg jag en till. Vem är det som luras?!

RSS 2.0