Läs det här den som vill förstå. Skriver inte för att någon ska tycka synd om mig (även om det är synd om mig) utan för att få er att förstå hur det är helt enkelt. När jag förklarar i tal har jag nog en tendens att försköna. Man orkar ju inte dra en föreläsning varje gång någon frågar: hur är det att ha diabetes då?

Om någon frågar mig hur det är att ha diabetes så säger jag oftast att: nää det märker jag knappt av för jag har ju haft det så länge nu. Och jag kan ju leva som vem som helst, och äta vad jag vill.

Fast det är klart att allt skulle vara mycket enklare och bättre om kroppen fungerade som den ska. Då skulle jag slippa tänka hela tiden. Visst kan jag äta vad jag vill, men innan jag äter måste jag försöka förstå vad kroppen vill just då. För den fungerar inte likadant varje dag. För den som inte vet så bestämde sig ju någonting i min bukspottskörtel att lägga av 2002/2003 och därför måste jag tillföra insulin för att inte dö.

Det är lite läskigt att tänka att några sprutor gör att man mår bra.

Jag måste alltså göra och förstå det som en frisk kropp sköter själv och hur lätt tror ni att det är? Inte så värst lätt.

En morgon för mig: Vaknar av väckarklockan (eller tidigare pga att blodsockret är lågt). Sticker mig i fingret och kollar hur blodsockret ligger. När jag vet det tänker jag efter hur de senaste dagarna har sett ut, om jag tränat osv. Allt detta påverkar vilken insulindos jag tar (så får jag alltså tänka varje gång jag ska äta). Jag äter tex oftast samma frukost men det betyder inte att jag kan ta samma insulindos varje gång. När jag tagit ett beslut vilket inte alltid är så lätt (haha) så tar jag fram sprutan och byter nål. Sen sticker jag mig i magen. Ibland blir det ett blåmärke, ibland gör det ont och svider och ibland känns det ingenting alls.

Att göra det ovan går väl på ren vana, men självklart saknar jag att kroppen gör detta själv. Fattar ni hur skönt ni har det som bara kan stiga upp på morgonen och äta, utan att behöva tänka så tidigt på morgonen? Haha.

Något annat jobbigt är det där med komplikationer. För högt blodsocker skadar blodkärlen och på vissa ställen i kroppen finns små små kärl som är extra känsliga (i ögon, njurar och olika delar av nervsystemet). Ibland känns det hopplöst, när man gör allt perfekt men ändå har högt blodsocker. Då tänker jag: jag vill inte dö. Jag tänker aldrig: jag vill dö.

En vanlig dag mäter jag mitt blodsocker ca 7 gånger, före och efter varje stor måltid och en gång innan jag lägger mig. Jag tar sprutor ca 5 gånger i magen och 1 gång i låret/dag.

Om jag ska avsluta med något positivt så är det att det hade kunnat vara värre. Det kan det alltid och det är så man får tänka :)