Tänkte att jag skulle skriva lite om lågt blodsocker. Egentligen bara för att kommentera en sak som hände innan jag började jobba, men nu kör vi lite mer också när jag ändå skriver.

Hjärnan behöver socker för att orka arbeta och när blodet innehåller för lite socker kan det bli tokigt. Har man tagit för mycket insulin i förhållande till mängden mat kan detta uppstå - därav kallas det hos diabetiker ofta insulinkänning.

Vanliga symptom är blekhet, darrningar, hungerkänslor, oro, ilska och retlighet. Är det riktigt illa kan det även medföra förvirring, aggressivitet, kramper och medvetslöshet. När jag ligger lågt känner jag först och främst att jag inte orkar koncentrera mig, jag har liksom ingen energi till det. Jag är inte hungrig men känner att jag MÅSTE ha mat! På senare tid har jag också märkt att om jag ligger riktigt lågt så börjar mina läppar domna bort och det är jätteobehagligt och håller i sig en ganska bra stund.

En gång har jag haft så lågt blodsocker att jag inte varit medveten. Det var första sommaren med min diabetes, 2003. Jag kommer till och med ihåg datumet för det var Margareta-dagen den 20/7. Vi var på landet och jag hade ätit frukost. Det var jättevarmt ute och jag gick in i friggeboden, låste dörren och la mig ner för att vila en stund. Sen vaknar jag upp och känner mig jättekonstig och mamma och pappa stod runt mig. Sängen var blöt för att jag hade svettats så mycket. Anledningen till att jag vaknade upp sådär var att jag haft en känning. Sen kommer jag inte ihåg så mycket utöver att mamma berättade att hon försökt ta mitt blodsocker men att det knappt gick för att jag svettades så mycket, att jag skulle äta ordentligt på en gång, och att resten av dagen fylldes av skam. Jag tyckte att det var jättepinsamt att jag hade varit så dålig.

Efter den händelsen har jag haft känningar såklart, det händer ganska ofta, men inte så illa. Någon gång låg jag och pluggade och kände att jag behövde äta något snart. Envis som jag är skulle jag BARA läsa klart kapitlet innan jag gick till kylskåpet. Det tog längre tid än jag trodde för iochmed att jag hade lågt blodsocker gick det åt mycket mer tid på att fokusera på alla bokstäver. När jag sen ställde mig upp och gick ner för trappen till köket blev allting svart ett tag. Jag blev inte rädd för jag visste ju vad det var som hände och att det löste sig om jag bara åt. När jag ätit satt jag där i köket ett tag för efter en känning tar det ett tag att återhämta sig, och längre tid om man låtit det gå en stund innan man äter.

En friks person ska i fastande tillstånd ha ett blodsocker på ungefär 4-6 mmol/l. Jag brukar börja känna mig "låg" när jag ligger på ett blodsocker under 3,5. Den gången jag skrev om precis tror jag att jag hade 1,6. För några månader sen hade jag 1,9 men kände knappt av det utöver att mina läppar domnade bort lite, och runt tvåtiden idag låg mitt blodsocker på 2,1 och då mätte jag mig blodsocker för att jag mådde illa och trodde att det skulle vara högt. Det är förvirrande ibland.