Jag kom precis in från utifrån.

Skulle bara ge Ronja lite antibiotika för en timme sedan, men jag blev kvar. Hon verkade så ledsen så jag tänkte att hon skulle få gå ut på gräsmattan. Satte henne på hennes favoritplats och där låg hon alldeles lugnt, men hon såg fortfarande ledsen ut. Därför gick jag in i lekstugan och hämtade Tingeling, för jag tänkte att Ronja behövde lite sällskap.

Och när jag släppte ner Ting brevid henne blev hon så glad. Hon lade sig brevid och sköt in huvudet under Tings huvud. Som om hon sökte tröst.

Då tänkte jag än en gång på det jag tänkt på hela helgen. Tänk om vi måste avliva Ronja :( Saken är den att hon inte lider av det som är nu, förutom att hon inte kan hålla sig ren, och det är såklart jobbigt, men vi tvättar henne varje dag. Men, det är inget värdigt liv att få kravla runt så som hon får göra nu. Och det är inget kul att se henne sådär nere. Antagligen kommer vi att få avliva henne (peppar peppar). Det är ännu mer jobbigt nu när hon ändå är pigg i huvudet. Hon gör allt som en frisk kanin gör, hon kan bara inte använda bakbenen.

När jag såg henne bli så glad över lite sällskap av Ting så bestämde jag mig rätt så snabbt för att sätta Ting i samma lilla bur som Ronja har bott ensam i i 2 veckor nu.

Så nu hoppas jag att hon blir lite gladare, för är det här en av de sista veckorna i hennes liv, då vill jag att de ska bli så bra som de bara kan bli <3

Kl 20 fick vi tid hos veterinären i roslagstull.

Hade en kanin för flera år sedan som började tappa balansen, kommer ihåg när jag satt i samma soffa som jag gjorde idag, och väntade på att få komma in i ett rum och få veta vad som var fel på Gosan. Tråkigt nog slutade det dåligt den gången, fick avliva kaninen :(

Hoppas det går bra med Ronja. Det kan vara samma fel på henne som det var med Gosan. Parasiter.

Gosan hade parasiter i hjärnan och det gick inte att rädda honom med antibiotika.
Ronja, tror de, har parasiter i ryggraden. Det är ingenting som gör ont tror de men det kan som sagt leda till att man behöver avliva. För man vill inte se sin älskade kanin springa runt och tappa balansen, ligga på golvet helt hjälplös.

Jag hoppas att vi kom in med Ronja ganska tidigt, för då ökar såklart chansen att hon ska bli frisk. Vet. sa att det var 50/50.

Nu ska vi ge henne antibiotika en gång om dagen, samt tvätta henne där bak eftersom hon inte gör det själv.

Vi åkte hem 1350 kr fattigare och när vi kom hem vid 21 fixade jag en egen bur åt henne inne hos de andra kaninerna, så att hon slipper de andra knasiga kaninerna som springer runt. Hon blir heller inte lika smutsig där och det är lättare att göra rent.

Håller tummarna och gör allt för att Ronja ska bli bra.

Host host... för mkt stark nudelsoppa i munnen, för hastigt svald.

Nu tror jag att det har slutat regna och det passar. Jag tänkte nämligen ge mig ut och springa. Förbereda kroppen för chocken som den kommer få på onsdag när vi ska ha BEEP-test.

Men hade det regnat hade det ändå inte gjort något för annars hade jag kanske suttit här inne och deppat eftersom lilla Ronja är dålig. Gråtit mig dyngsur istället. Nu släpar lilla Ronja hela högerbakbenet efter sig. Ringde vet. men de svarade inte så jag ska ringa 16 igen om de inte ringt tillbaka innan dess.

Skulle behöva plugga matte men blir det så att vi får tid hos vet. idag eller imorn så går självklart Ronja framför det. För jag älskar Ronja.



Kom att tänka på att vi har haft henne i, nästan på dagen, två år nu. Fick henne 15/4 - 06

På onsdag är det studiedag :) Då ska jag ägna lite tid åt...


De behöver ju lite omtanke ibland :P Det ska klippas klor och borstas päls (Madicken och Tingeling tovar alltid till sig, av den anledningen hette Madicken "Tovan" innan vi hann komma på ett bättre namn). Jag ska även bada Ronja för en av hennes tassar har blivit lite hård på trampdynan då hon har trampat i något kletigt och sedan inte gjort rent. Så nu fungerar det inte så bra att stödja på den foten :P
Om jag badar hela kaninen, och inte bara tassarna, tar jag självklart ett kort och visar upp här. Badade kaniner har en tendens att de väldigt krympliga och olyckliga ut. Flingan (vänster på bilden ovan) är nog bäst på att se ful ut som badad, även om hon är världens sötaste annars ;)

Det jag borde ägna lite tid åt nu är skolan. Ska skriva en uppsats på spanska tills imorn. Hur ska detta gå? Jag menar, en uppsats på en dag. Alla uppsatser tar ju mer än en dag att skriva och denna är dessutom på spanska. "Una vida sana", "  Ett sunt liv" är rubriken.

Jag har även stor ångest över muntliga delen i svenska nationella. Vi ska hålla ett tal på ca. 5 min där vi analyserar 2 valda bilder (!!). Jag är sämst på att analysera dikter och förstå vad man försöker frå fram i dessa ord som bara skrivs i ngn rytm. Ännu sämre är jag på att analysera bilder. Värre är att jag inte förstår vilken mall man ska följa. Ska man prata om "saga och sanning" (temat för nationella i år) i bilderna? Alltså, ne.

Nu ska jag... Jag vet inte vad jag ska göra. Är så sugen på någonting, fast någonting finns inte. Jag har upptäckt att vi har dumbleklubbor hemma, men det känns fel att sno dem. Såg också att det fans marsipangrejer i ett av köksskåpen, men det skulle vara trist om jag frågade om jag får ta dem och så får jag inte det.

Den här dagen har varit tråkig. En dag där jag har känt att jag borde göra någonting, men vad vet jag inte. Jag vill göra något, fast orkar absolut inte. Jag hatar sånna dagar. Men imorgon blir det nog kul. Hoppas jag iaf. Ska höra med C när jag ska vara hos henne.

Och bara för att Ronja är så söt :) Så liten o mjuk. Bara att ta upp o krama sönder.

Jisses, det här blir mitt 7e inlägg idag. Känner mig konstig som skriver så mkt, å allt typ samtidigt också. Heh, jag är väl på skrivarhumör idag, eller jag har ju inte gjort någon svenska så jag är väl inte på skrivarhumör, utan blogghumör kanske.

Tog kort på kaninerna när jag kom hem och nu så laddade jag ju upp dem. Så, här kommer världens finaste kaninisar :)

2 veckor i skolan redan :O Nu börjar jag få ångest, för det är nu den riktiga skolan börjar. Arbeten hit och dit! På svenskan i torsdags gick Linda igenom vad vi ska göra fram till v.14. Sånna saker får mig stressad alltså. Varför var hon tvungen att gå igenom allt det för? Och hon förklarade ju allt så ingående också. Massa prat om ett hyllningstal som ska vara klart efter sportlovet. Åhh vilken ångest jag har nu.

Men här kommer lite saker jag är glad för:

+ Vi kanske ska vara hundvakt åt Celines kompis hund på sportlovet. Ligger faktiskt en bild på den på datan tror jag:


+ Mamma fyller 50, jag 18 och Maggan 70 iår. Mamma tyckte att vi skulle åka på resa istället för att fira hennes dag med partaj. Kanske kan fira allihopa tillsammans pratade vi om. Inte mig emot!

 Lilla Ronja <3
 Och världens finaste Flingan <3

Ska nog ta söta bildrer på kaninerna imorgon :) kommer ju hem när det fortfarande är ljust ute...Sedan ska jag till pappa och vara där kommande 2 veckor. Träffar inte mina sötisar på 2 veckor alltså :(


Sötaste kaninen på husdjurmässan :D

Gosan: Det var dagen efter min födelsedag, den 31 juli, och året var 2001. Den dagen var nog den lyckligaste i mitt liv, för det var dagen då jag fick en kanin. Och hon hette Gosan, vit med svarta ringar runt ögonen, född 2000. En hona, det var vad vi trodde från början, men sedan visade det sig att det egentligen var en kille. Vi sålde då honom eftersom vi hade köpt 2 andra honor, och mamma min ville inte ha en massa kaninungar. Men oj vad vi saknade Gosan. Han var så perfekt. Den vänligaste kaninen, och han slickade mig på händerna hela tiden. Hans personlighet var underbar. Det var som en människa man pratade med, när man pratade med honom :) Vi saknade honom så mycket att vi tog honom tillbaka och Gosan blev kastrerad. Men för ett antal år sedan (tror att det var 2004) så blev han plötsligt sjuk. Han kunde inte hålla balansen och vinglade till, kunde inte resa sig upp. Självklart besökte vi veterinären, och fick medicin som vi skulle ge 2 veckor framåt. Blev han inte bättre, var det att fundera på avlivning.
Det var jobbigt att se honom bli allt sämre och sämre. Samtidigt var vi tvungna att ge lilla Gosan medicin. Vilket han inte tyckte om. Och vad som var värst var att han inte kunde gå rakt alls. Han föll på rygg hela tiden.
Han blev inte bättre, och vi frågade veterinären vad det kunde vara för fel. Svaret var att de möjligtvis var parasiter i hjärnan. Vi avlivade honom, och han somnade in i min famn, medan jag sjöng. Det får mig fortfarande att gråta. För jag saknar honom så, min Gosan.

---

Flingan och Pyret: Det var de två honorna. Köptes runt sept 2001. Pyret var en grå dvärgvädur, och dog den 15/1 2006. Hon var alltid tillbakadragen men det gick hem hos min lillasyster som alltid älskade henne även om hon höll sig undan hela tiden. Flingan har vi kvar än idag, och hon ser fortfarande lika liten ut som när vi fick henne, även om hon då storleksmässigt var mindre än en knytnäve :) (Jag älskar henne så otroligt mycket) På äldre dagar har hon dock blivit lugnare och klarar tillochmed av att 3 åriga grannen Majken och alla andra barn i kvarteret bär omkring på henne (dock bara en gång om året, då det är kräftskiva) utan att bli arg.
 Jag kommer ihåg när jag la in bilden på min bilddagbok. En timma senare hittar jag P död.
Jag är bra på att skämma bort min Flinga

---

Sötnos: När min pappa spelade teater gjorde han det tillsammans med Gabriella, som hade 2 kaniner. När en av de dog erbjöd hon oss att ta över den som var vid liv. Sötnos, född 2000, kom alltså hem till oss. Och än idag är hon en riktig rädder. Och en gammal gumma är hon, vilket man kan se då hon knappt har någon rörlighet i bakbenen. Men vi älskar henne ändå. Hon har nog varit med ända sedan 2002 skulle jag tro. Boendes i lekstugan på tomten, med de andra 4.

---

Stampe: Stampe fick vi vintern 2005, i november. Han var kastrerad och vi fick denna underbara orädda kaninen av mammas jobbarkompis. Han utgav Stampe för att vara lite mer än 1 år. Jag var överlycklig. Stampe kom alltid fram och hälsade, man kunde tillochmed gå in i lekstugan och sätta sig ner, då hoppade han upp i ens knä.
Man ska lita på sig själv, och jag tror att jag på något sätt kan känna av hur djur mår. Vi skulle en dag hem till morfar, och innan gick jag in till kaninerna. Stampe var inte sig själv. Och jag vet inte hur jag kunde känna det. Han var inte lika livlig som han brukade vara, men så kan vi väl alla känna ibland, att vi inte orkar. Han dog nyår 2005/2006 och vi hann alltså ha honom i 1 månad. Han var alltid väldigt smal, och vi antog att de förra ägarna inte matat honom riktigt bra, dock blev han inte bättre hos oss.

---

Ronja: Min underbaring, det är vad ronja är. Jag var på Cypern april 2006 och pratade med mamma i telefonen. Jag fick veta att hon köpt en kanin, som hon inte visste någonting om. De hon köpte den av hade hittat henne springande i skogen. När jag kommer hem från Cypern döper jag henne till Ronja, och antar att hon är 1 år gammal. Så liten och busig. Än idag även om hon snart är 3, vilket vi egentligen inte vet som sagt. Jag lovar att hon är sötast i världen, och hur gosig som helst. En lejonhuvad skulle jag tro, vit med gråa inslag. Så mycket päls att gosa med, och man kan göra flätor av den långa nackpälsen :D

---

Madicken och Tingeling: Nykomlingar som vi fick 14/12 2006. De har ännu inte riktigt vant sig vid människor, men det går framåt.

---

Nu har vi alltså fem kaniner. Sötnos, Flingan, Ronja, Madicken och Tingeling. Och oj vad jag älskar dem allihopa.