Jag kom precis in från utifrån.

Skulle bara ge Ronja lite antibiotika för en timme sedan, men jag blev kvar. Hon verkade så ledsen så jag tänkte att hon skulle få gå ut på gräsmattan. Satte henne på hennes favoritplats och där låg hon alldeles lugnt, men hon såg fortfarande ledsen ut. Därför gick jag in i lekstugan och hämtade Tingeling, för jag tänkte att Ronja behövde lite sällskap.

Och när jag släppte ner Ting brevid henne blev hon så glad. Hon lade sig brevid och sköt in huvudet under Tings huvud. Som om hon sökte tröst.

Då tänkte jag än en gång på det jag tänkt på hela helgen. Tänk om vi måste avliva Ronja :( Saken är den att hon inte lider av det som är nu, förutom att hon inte kan hålla sig ren, och det är såklart jobbigt, men vi tvättar henne varje dag. Men, det är inget värdigt liv att få kravla runt så som hon får göra nu. Och det är inget kul att se henne sådär nere. Antagligen kommer vi att få avliva henne (peppar peppar). Det är ännu mer jobbigt nu när hon ändå är pigg i huvudet. Hon gör allt som en frisk kanin gör, hon kan bara inte använda bakbenen.

När jag såg henne bli så glad över lite sällskap av Ting så bestämde jag mig rätt så snabbt för att sätta Ting i samma lilla bur som Ronja har bott ensam i i 2 veckor nu.

Så nu hoppas jag att hon blir lite gladare, för är det här en av de sista veckorna i hennes liv, då vill jag att de ska bli så bra som de bara kan bli <3