Jag saknar er

Jag hade en så konstig känsla när jag vaknade igår, jag kände att något var fel. Jag trodde inte att det var sant när jag gick ut till kaninerna och de inte var där. Nu är de borta föralltid. Jag har nog aldrig fått en sån chock förut.
Baillie och Bille, mina hjärtan. Jag har så dåligt samvete för att jag inte var ute hos er i måndags. Jag tänkte ju städa och ta in er i lekstugan så att ni slapp vara i uteburen. Men så ringde jobbet och jag fick åka iväg. Hade jag inte jobbat då hade ni varit trygga nu. Då hade ni fortfarande levt och vi hade haft många fina år framför oss.
Livet är skört och man ska inte ta någon för givet. Helt plötsligt står man där med tårar som aldrig slutar att rinna. Ett sår som aldrig riktigt läker.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0