När någon dör tar det alltid ett tag för mig att greppa situationen eftersom att jag inte förstår vad som händer efter döden. Det är så oerhört svårt att ta in att någon inte finns mer. Man kan ju tänka i timmar på vad som händer efter döden. För mig är det konstigt att det helt plötsligt skulle vara slut. Bara sådär! Nej jag förstår inte. Någon som varit så mycket vid liv kan inte i nästa sekund vara helt borta. Kanske helt försvunnen för oss runt om men för den som är död, hur känner han/hon? Jag blir galen när jag tänker på det där. Det kan ju inte bara vara slut, någonting måste ju hända. Man kan väl inte helt plötsligt vara ingenting? Kroppen kanske bara är en hyresplats, där "själar" hyr in sig. När kroppen har gjort sitt så flyttar själen eller vad det nu kan vara, vidare.

Att förstå sig på döden. Det är nästan lika svårt att förstå hur en människa som Anders Behring Breivik, kan ha så mycket ondska inom sig.

Vilken tragedi. Ungdomar som trodde att någon kom för att ta hand om dem, som i nästa sekund var livlösa kroppar liggandes på marken. De som överlevde och kämpade för sina liv, jag kan inte ens föreställa mig hur det måste ha varit.

Händelserna i Norge 22 juli sätter verkligen saker i perspektiv. Tänker på alla de drabbade och hoppas att ingen behöver gå igenom detta ensam. Ur något hemskt kan det dock komma något fint som detta citat: Om en enda människa kan åstadkomma så mycket hat, tänk vad mycket kärlek vi kan åstadkomma tillsammans.