Miss

Ikväll har jag gråtit för att jag såg små söta barn på tv, när jag såg "En andra chans" och en av huvudpersonerna i dokumentären dog, innan det grät jag när han fick träffa Dalai Lama. Nu gråter jag för att jag saknar Sydafrika så mycket. Kolla på den här bilden tex. Hur kan man inte sakna vit sand och turkost vatten så långt ögat når? Jag fattar inte att jag varit där, och det är en så konstig känsla. Jag hoppas verkligen att jag åker tillbaka någongång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0