Någon måste komma ihåg när jag skrev ett helt inlägg om hur förvirrande svenskan kan vara, när jag skrev om ordet äventyrsbanan?

Idag kom jag på en ännu mer förvirrande sak:

Inge hopp

Om man inte behärskar det svenska språket så tror jag att man blir väldigt virrig. Sen kan man bli virrig annars också märkte jag.

* Antingen tolkar man det som att inge hopp i någonting. Inge hopp, ja ni fattar.
* Men man skulle ju också kunna se det som att det inte blir något hopp, inge hopp liksom. Tänk om man vill hoppa då?

Eftersom att jag insåg hur förvirrande det kunde bli så tänkte jag att man kunde förtydliga inge hopp med inger hopp. Men...

* Ja, antingen tolkar man det rätt, att någonting inger hopp.
* Skulle man dock vara lite vilsen i språket så kan man ju tolka inger som namnet Inger. Då blir inger hopp istället en uppmaning om att Inger ska hoppa. Inger, hopp!

Det är inte konstigt att det tar tid för mig att skriva ett tal eftesom att jag kommer att tänka på så mycket andra saker som är betydligt viktigare. Ironi.