Min kropp bara skriker åt mig att lägga mig ner och sova. Men det är ändå så att man orkar vara uppe. Ungefär som en zombie, död fast ändå levande.

O visst ja, måste ju säga grattis till lilla kungen som fyller 62 år idag.

Åter till mig :P Jag tror att jag har åkt på världens förkylning. Först gjorde det ju bara ont när jag svalde, plus att det har kliat något fruktansvärt hela dagen. Nu känner jag nämligen att det börjar bli lite snorigt också. Blää!

Det är ju valborg och jag vill orka umgås lite ikväll. Orkar nog med en grillkväll om det blir så men hemmafest lika med nej. Orkar inte gå runt inomhus och snörvla, men är jag utomhus kan jag skylla det på den hemska kylan (den finns ju tråkigt nog inte just nu) och så kan jag skylla tröttheten på att jag blir trött av... för mkt syre. Smart va? Så får det bli :P

Nu ska jag göra capuchino och någon macka. Å så ska jag länsa skåpen i jakt på hostmedicin. Det kan ju liksom inte skada, tänker jag.

Btw, jag behövde inte hålla talet idag. Gud vad skönt! Kunde jag inte ha fått veta det igår istället? Jag var nämligen helt panikslagen, fullkomligt stressad. Såpass mkt att jag inte ens kunde skriva tal. Jag har nog aldrig känt mig så självmordsbenägen. Jag är faktiskt seriös nu. Inte överdrivet. Lyckades dock få ihop ett dåligt tal, nu kanske jag kan förbättra lite.