Jag kan visst!...och så kommer vi in på ämnet städning

När jag har bestämt mig för något så är det bara så det är. Nu har jag bestämt mig för att läsa ut en hel bok på historian inför min uppsats. Och jag kommer hinna, varför skulle jag inte det?

Tiden är inte det som är problemet, utan det är hur man använder sin tid. Jag är jättedålig på att göra vad jag ska göra.

Igår t.ex. kom jag hem vid 14 och hade hur mycket som helst som skulle behöva tas tag i. Då tittar jag på fönstren. GUD! så kan det ju inte se ut. En massa vita streck och prickar, från dessa kryp som är dumma nog att krascha med en glasruta. Jag var helt enkelt tvungen att putsa fönstren i köket (inne och ute). (Vadå smita från skolarbete). Med fönsterputsning upptäcker man också hur det ser ut runtomkring, och vips så har man en till sak som bara behööööver göras. Det gick som tur var inte längre än att jag damsög mellan rutorna, torkade fönsterbrädorna. Sedan pluggade jag flitigt.

Idag på akutsjukvården pratade vi just om stress och de försvarsmurar man bygger upp för att klara stressen. Jag kom fram till att jag smiter, och oftast betyder det städning. Då säger min lärarinna att det är bra att städa och ta ut sig eftersom att man sedan kan ta itu med pluggandet. Men så är det inte för mig. Jag smiter och fortsätter smita så länge det går. Kommer jag in i min städning är det väldigt svårt att bryta sig loss. Det kan börja med att man tänker dammsuga i köket, för att sedan plugga. Självklart fungerar inte det, utan man tar vardagsrummet, hallen och toaletten också. När man är klar med nedervåningen är det väl lika bra att ta andra våningen också. Så fortsätter det. En evig städning som man inte kan lämna.

Kanske är jag lite för mycket uppe i att städa och rensa. Men jag menar, det behövs ju. Jag stör mig på så mycket på att alltning inte ligger där det ska. Så fort jag städar så att det ser bra ut, tar det högst en vecka innan någon (syskonen) har spritt ut alla träd i skogen över hela datorbordet. Och de ligger inte fint i en hög, utan huller om buller, och bara fula papper. Fula osmakliga bilder (alltså ingen fin konst utan skrynkliga papper med någon människa). Åhh! Jag klarar inte det här.

Kanske har det gått för långt när man inte kan somna för att man tänker på hur man ska städa, och vad man ska slänga nästa dag? Det hände igårkväll.

Men en positiv sak som följer med städning är att man åtminstonde kan känna sig stolt över hur duktig man varit, några dagar efter (när det gäller fönster kan det vara någon som av ren elakhet sätter nästan mot rutan. Oftast dagen efteråt).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0