På bussresan hem från skolan såg allt där utanför så vackert ut. Jag kommer knappt ihåg att jag satt på bussen, utan istället kändes det som att jag färdades ute i det fria, omgiven av frost, en klarblå himmel och det underbara ljus som solen gav. Då blev jag väldigt sugen på att ge mig ut och fota.

När man sitter på bussen kan man komma på så mycket och även om det var kallt ute så kändes det inte som ett problem. De negativa sidorna försvann och jag såg bara positivt på den vackra naturen. Typ så var det.

När jag kommer hem gör jag varm choklad. Det är inte så ofta som jag gör det på spisen, kokar mjölk, tilsätter kakao och socker. Men nu gjorde jag det. Fixade också en macka. Julvört med leverpastej såklart! Den omgav jag omsorgsfullt med bakplåtspapper av anledningen att det ser så mycket godare ut då.

I någon "Madicken"-film sitter de och äter picknick i träden. Hela familjen, och de kastar mackor tillvarandra. De är inlindade i sådant fint papper att man blir helt förälskad i ordet picknick.

Snabbt på med mjukiskläder, varm mössa och dubbla par strumpor. Letade reda på en axelbandsväska i perfekt storlek.

Mitt äventyr kunde börja.

Jag gick till det där stället som jag så länge velat besöka. Jag har varit så nyfiken på vad som finns där och nu vet jag. Satte mig högst uppe på ett berg med utsikt som heter duga. Himlen var blå och rosa, solen var redo att försvinna bort samtidigt som månen blev allt klarare. Där, omgiven av bara en massa träd åt jag min medhavda matsäck. Och som jag sagt förut, julvört med leverpastej är det bästa som finns, speciellt på en så vacker plats jag var på. Underbart.

Jag tog en hel del kort som säkert hamnar här när jag har tid att fixa.