Fredag. På jobbet. Väldigt lugnt. Hungrig. Det där engelska paret har gift sig idag märkte jag nyss. Och så är valborg imorn tydligen. Visste att det var snart, men imorn? Nej här har vi ingen koll.

Igår efter jobbet skulle jag till Värmdö för att titta i en ny hästbutik som öppnat. Japp, jag har gått och blivit intresserad av hästar. Fast jag skojar ju bara. Det är Celine som rider.

Tittade in på apoteket innan jag skulle ta bussen dit, för att köpa nässpray. Tanten på apoteket här som jag alltid råkar på när jag ska köpa något, verkar vara så misstänksam. Jag har fått för mig att hon tror att jag är jättekonstig. Inte för att jag köper konstiga saker, det känns bara som att hon lägger märkte till massa småsaker som inte jag vet att jag gör. Typ: Hon plockade ner nässprayen från hyllan med en minst sagt hastig och mörk rörelse. Hon måste vara en mördare. Sen när jag kommer till kassan: Hon har tagit nässpray för barn. Väldigt misstänksamt.

Det slutar iallafall med att jag köper vuxenspray och hon informerar att man ska ta den högst 10 dagar, varpå jag säger: Jag har hållt på i 2 veckor men det går ju inte över. Hon: Åh nej nu kommer du dö en nässpraysdöd. Hon tänkte nog så.

Eftersom att det är en åttonde dödssynd att ta fel nässpray insisterar hon på att jag ska köpa saltspray istället. Ja jag vet att man inte ska hålla på med riktig nässpray för mycket för då kan man få kronisk nästäppa, men saltspray är bara dumt. Det är salt och vatten, och kanske något annat onödigt som inte gör någon nytta. Det känns som att man får en kallsup när man sprayar. Och som sagt, det hjälper inte.

Och så var det tydligen dyrare, för summan av det jag köpte blev 101. Hon fick mina två hundralappar, jag har inga småmynt för jag skänkte bort dem. Apotekaren blev besvärad över mina två hundralappar och att jag behövde så mycket växel tillbaka så jag fick allt för 100 kr. Hon kanske fick skuldkänslor efter att ha fått mig att köpa nässpray som inte fungerar?