Det här är min älskade klocka. Jag mår bäst med den runt vänster handled och den mår i sin tur bäst när den får omfamna mig. Att känna sig handikappad utan klocka är säkert någonting många känner igen sig i, men att klockan är beroende av din handled kanske inte är lika självklart?

Det är enkelt.

I Sydafrika, på barnhemmet, var min klocka väldigt populär. Jag är inte en sån som är rädd för att småbarn ska förstöra mina saker, går det sönder så går det sönder, så jag gav snällt ifrån mig min klocka till nått av barnen... som i sin tur gav den vidare till någon annan... som i sin tur började skrika när någon annan ville leka med klockan. Krig.

Att få klockan tillbaka var egentligen inget problem, att det var jag som bestämde över klockan förtod de faktiskt, men det var ändå svårt för dem att inte vara den sista som fick sätta klockan runt handleden innan jag skulle ha tillbaka den. "And meeee. Pleeease"

Min klocka är numera lite svår att stänga men det gör mig ingenting. Det ligger en fin historia bakom det där felet.