Nej alltså usch. Att jobba kväll betyder vanligtvis att sitat still i receptionenen största delen av tiden, men när klockan slår 7 får jag stänga dörrarna här och bege mig till lab9 som det så fint heter. Annars är det också kallat fikarummet. Där brukar jag kunna sitta relativt ostört tills klockan är 8 då jag får räkna kassan och gå hem. De patienter som kommer mellan 7 och 8 är oftast antingen drop-in, som får gå hem efter röntgen, eller från närakuten, de får gå tillbaka till närakuten efter röntgen.

Men denna tisdag står gud, som inte finns, inte riktigt på min sida. Så fort jag satt mig i soffan och slagit på tv:n där Bengt Magnusson fint läser upp nyheterna med sin vackra stämma, ja då ringer det på dörren. Där står en man som är remitterad från en vårdcentral och han är här akut vilket betyder att han måste sitta och vänta här i vårt väntrum efter röntgen så att en doktor kan titta på bilderna och meddela om han får åka hem eller måste uppsöka akut vård.

Dagen till ära är det en väldigt långsam doktor som skriver svar. Jag måste sitta här och hålla koll på om svaret kommit och därför missar jag Halv åtta hos mig som jag tittar på varje gång jag jobbar kväll. Det har blivit lite som Kalle anka på julafton, fast Halv åtta hos mig på kvällspasset.

Inte går det snabbt. Jag är så uttråkad att jag skiver ett långt inlägg om hur hemsk detta är och ryssen sitter i väntsoffan och sover.

Nu måste jag gå och städa undan min tekopp som står och väntar på mig i fikarummet.