Godmorgon och glad påsk :) Här kommer ett långt inlägg som bara måste läsas! Se det som en påskpresent ;)

Igår var jag ju och tränade. Till Madde: Gymmet heter flex tror jag ;) Jag var ganska så trött efteråt, tog ju en lång promenad hem också. Väl hemma tittades det på New Moon.

Nu till det knasiga, eller ja det som skulle till att bli knasigt. Celine och jag gick sen ut och sprang. Tanken var att vi skulle ta en kort runda. Stegräknare hade vi båda två och de slutade på 12500 steg...

Vi ville in i skogen, men den vid oss är fortfarande väldigt snöig så vi tänkte att vi skulle springa runt Ältasjön istället. Vi springer in i skogen och efter ett tag kan vi välja mellan höger och vänster. Jag är nästan hundra på att det är till vänster som är rätt men Celine säger att hon tror att man kan ta till höger, bara att det blir en lite längre väg. Jag, som cyklat där för många många år sedan och kommit till något område i Skarpnäck litar inte fullt på henne men orkar inte säga emot.

Efter hundra meter inser vi att det är fel väg, (vi är i det område där en död man hittades för någon vecka sedan) men då kan man ta in på en stig till vänster. Så dit går vi för vi tror att vi kommer direkt till den stora motorvägen då. Inte gör vi det såklart, nej vi kommer till ett "bostadsområde". Jättemärkligt. Det är helt öde, som om man kommit till en annan värld. Snacka om äventyr. Till vänster en länga med trevåningslägenheter och i mitten står en gul herrgård. Ursäkta, men var fan är vi?

Det är som om man kommit till en hemlig plats, där ett folk lever sitt eget lilla liv. Det känns inte rätt att springa runt där.

Vi ser en människa, människan ser oss. Människan stannar upp och tittar på oss granskande. Vi börjar gå bort från människan. Som står kvar och tittar på oss som om vi var knäppa.

Vi ser ingen annan. Vi börjar springa in bland husen för att se vart vi hamnat. Hela tiden håller vi utkik efter människan som vi vet är någonstans i samma område. Ibland måste vi gömma oss bakom buskar. Snart hittar vi en skyllt som säger att platsen vi är på heter Skarpnäcksgården. Husen har olika namn, ett heter H. I ett annat hus spelar någon dragspel.

Till slut ser jag en rosa byggnad som jag känner igen. Men hjälp av den kommer vi tillslut till motorvägen. Vid ingången till Skarpnäcksgården står det att det är ett äldreboende. Kanske missade vi den skyllten där det stod att där också vårdas: Personer med psykiska funktionsnedsättningar med eller utan samtidig missbruksproblematik.

Kanske inte så konstigt att det kändes fel att springa runt där inne. Tack och lov var vi iallafall kvar i samma värld och inte i level 12 på planeten jorden...