Packsnack
Jag blir alltid lika förvånad när jag tittar in här efter dagar av 0 uppdatering och det ändå är 15-20 st som tittar in här varje dag. Minst sagt märkligt. Tänk hur det måste vara för alla som klickar sig in här och blir besvikna på min uppdatering varje gång. Jag förstår att det är tufft, men nu är jag här igen ju :P
Jag kan inte fatta att jag åker till Sydafrika imorgon! Jag har nog fattat nu att jag ska åka, på något sätt fattar kroppen att jag bara har en natt kvar i min sköna säng, men det känns ändå som att det är några veckor kvar. Vid den här tiden imorgon sitter jag på ett plan till London, där landar vi 18:20 svensk tid, sen lyfter planet därifrån igen kl 20:25. Då har vi 11 timmar och 35 minuter flygtid tills vi landar i Kapstaden.
Jag har börjat fixa med min packning idag men det har gått sådär. Jag fick ett nytt batteri till min mobil imorse och så skulle jag ladda det men då fungerar inte batteriet av någon anledning! Sånt vill man inte vara med om när man har massa annat och göra så jag kände bara att jag ville slänga all packning och mobilen i väggen och lägga mig ner och sova resten av livet. Efter en dusch och någon timme i sängen framför tv:n så började jag dock lägga fram lite packning på Celines säng. Men att packa innebär alltid ångest, det går liksom inte att undvika. Dessutom har jag aldrig packat inför en nästan 3 månader lång resa så hjärnan min försöker hela tiden räkna ut hur mycket jag behöver av varje sak. Om det är smart att jag tar med 3 klänningar istället för 2, trots att jag vet att jag inte trivs jättebra i klänning. Efter en stund kommer jag på: men vad gör en klänning liksom? För att i nästa sekund: tänk om en klänning visst gör nått. Man vet ju aldrig vad som kan hända med en klänning för mycket.
Jag har även gått flashbacks till skolan. Jag var alltid den som gjorde allt i sista sekund pga att jag på något sätt ibland inte kunde arbeta utan att känna mig stressad. Visst arbetet blev alltid klart men guuud så stressad jag var och dåligt jag mådde. Samma sak nu med packningen. Jag vet att jag kunde ha börjat tidigare, och att jag skulle kunna vara mer effektiv, men jag kan bara inte vara übereffektiv om jag inte känner den där pressen. Så nu har jag känt mig sådär dålig som man gör när man på något sätt känner att man hade kunnat undvika stress och bara kunnat ta det lugnt den här sista kvällen hemma.
Jaja bäst att jag går tillbaka till packningen. Om jag inte uppdaterar mer idag så kommer något inlägg imorgon innan jag åker.
Jag kan inte fatta att jag åker till Sydafrika imorgon! Jag har nog fattat nu att jag ska åka, på något sätt fattar kroppen att jag bara har en natt kvar i min sköna säng, men det känns ändå som att det är några veckor kvar. Vid den här tiden imorgon sitter jag på ett plan till London, där landar vi 18:20 svensk tid, sen lyfter planet därifrån igen kl 20:25. Då har vi 11 timmar och 35 minuter flygtid tills vi landar i Kapstaden.
Jag har börjat fixa med min packning idag men det har gått sådär. Jag fick ett nytt batteri till min mobil imorse och så skulle jag ladda det men då fungerar inte batteriet av någon anledning! Sånt vill man inte vara med om när man har massa annat och göra så jag kände bara att jag ville slänga all packning och mobilen i väggen och lägga mig ner och sova resten av livet. Efter en dusch och någon timme i sängen framför tv:n så började jag dock lägga fram lite packning på Celines säng. Men att packa innebär alltid ångest, det går liksom inte att undvika. Dessutom har jag aldrig packat inför en nästan 3 månader lång resa så hjärnan min försöker hela tiden räkna ut hur mycket jag behöver av varje sak. Om det är smart att jag tar med 3 klänningar istället för 2, trots att jag vet att jag inte trivs jättebra i klänning. Efter en stund kommer jag på: men vad gör en klänning liksom? För att i nästa sekund: tänk om en klänning visst gör nått. Man vet ju aldrig vad som kan hända med en klänning för mycket.
Jag har även gått flashbacks till skolan. Jag var alltid den som gjorde allt i sista sekund pga att jag på något sätt ibland inte kunde arbeta utan att känna mig stressad. Visst arbetet blev alltid klart men guuud så stressad jag var och dåligt jag mådde. Samma sak nu med packningen. Jag vet att jag kunde ha börjat tidigare, och att jag skulle kunna vara mer effektiv, men jag kan bara inte vara übereffektiv om jag inte känner den där pressen. Så nu har jag känt mig sådär dålig som man gör när man på något sätt känner att man hade kunnat undvika stress och bara kunnat ta det lugnt den här sista kvällen hemma.
Jaja bäst att jag går tillbaka till packningen. Om jag inte uppdaterar mer idag så kommer något inlägg imorgon innan jag åker.
Kommentarer
Trackback
