Mitt stora i-landsproblem

Behöver man skämmas bara för att man har ett i-landsproblem? Det är väl klart att de svältande i Afrika lider mer av att inte ha någon mat alls än vad jag lider av att äta mat jag inte tycker om, men vi bor ändå på olika ställen och jag har väl rätt att få klaga hur jag vill. I-länder klagar väl väldigt mycket, för vi är vana vid en viss standard och nöjer oss inte med att saker är halvbra. Egentligen är vi bara nöjda när vi når perfektion, men det är det nog inte många som vågar erkänna för sig själva ens. Men behöver klagandet vara något dåligt? Betyder inte det att man har en väldig drivkraft? Att jag inte nöjer mig med vad som helst betyder ju bara att jag har en vision av något bättre. Är jag villig att göra något för att komma dit får jag klaga. Annars kan man väl lika gärna låta bli tycker jag.

The no 1 i-landsproblem för mig är att jag har svårt för att tycka om kött. Jag vet inte om det alltid har varit så, eller om det kom för några år sedan. Jag tror i alla fall inte att jag har varit kinkig med maten någongång, eller visst kan jag klaga, men jag äter ju alltid även om jag inte finner maten särskilt imponerande.
Jag gillar egentligen bara oxfilé när det kommer till kött, för oxfilé är felfritt i både konsistens och smak. Annat kött, såsom fläskfilé och... ja princip allt kött med kanter och ben, tycker jag inte om. Jag har utvecklat en reflex som gör att jag spottar ut köttbiten om jag känner att det knastrar/kommer att knastra. Annars är jag ganska vett och etikettig ;)
Jag antar att jag är rädd för det okända, ja rädd. Jag är rädd för kött. Man vet ju aldrig vad som kommer hända, om köttet ska knastra när man tuggar i det eller om det ska vara tyst. Det här betyder ju även att jag inte är något stort fan av grytor eller ens om någon häller sås på köttbiten jag ska äta. Jag vill ju se köttbiten så att jag kan göra en noggrann bedömning om jag vågar stoppa det i munnen eller ej. Såsen ska vara på sidan av! När jag tänker efter lite så liknar mitt tankesätt huvudregeln inom kosher (judisk diethållning): kött- och mjölkvaror ska aldrig "mötas". Min huvudregel är: sås ska aldrig ligga på eller runtom kött.

Stort problem det här. Resulterar i att jag sitter och gör grimascher vid matbordet. Jaja, jag gör mitt bästa i alla fall och är ständigt på jakt efter det perfekta köttet.


Kommentarer
Postat av: Malin

Det är exakt så jag känner!!



Förutom det där med såsen. Jag häller på med sås för att dölja köttbiten, mår illa av att titta på den :P. Ska vi bli vegitarianer? Fast jag tycker om fisk och kyckling iofs...

2009-07-20 @ 19:48:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0