I Buddhismen pratar de om ett mellanting mellan "ingenting" och "överflöd". Jag har inget mellanting när det gäller en sak. Att vara nyttig. Bestämmer jag mig för att vara nyttig kan jag inte vara det bara halvt. Jag menar, nu har jag till och med slutat äta mackor till frukost. Jag äter en banan, en halv avokado och dricker apelsinjuice (med fruktkött). Visst, jag blir "mätt" på det och klarar mig till lunch, men jag är en sån där riktig frukostmänniska som kan äta hur mycket som helst och bara njuta av den. Därför är det lite tråkigt att jag inte låter mig äta en massa goda mackor. Skulle lätt kunna byta ut lunch och middag mot frukost.

Får lite dåligt samvete när jag äter något som jag anser är onyttigt. O gud nu låter det som att jag håller på att få en ätstörning eller nått. Men så är det absolut inte. Det är bara det att jag är så himla trött på att träna och inte se något resultat på vågen. Och mina coola muskler som jag lyckats träna upp, de ligger under ett lager med fett och syns ju inte.

Fick även hem ett resultat av den där ögonbottenundersökningen som jag var på för någon vecka sedan. Det var någon liten förändring i de små blodkärlen, fast vad jag förstod så kunde det vara så att man vid nästa undersökning inte ser någon förändring alls. I alla fall så blev jag orolig. Mina blodsockervärden är tokiga, det går inte att kontrollera. Upp och ner, ner och upp liksom. Jättejobbigt. Jag blev i alla fall såpass orolig att jag bestämde mig för att aldrig mer äta något som är hemskt onyttigt. Just nu hatar jag min diabetes, inget fungerar och min doktor kan ju aldrig komma med någon jättebra förklaring. Imorgon ska jag ringa och boka tid! Jag ska ställa så mycket frågor när jag träffar honom!