Förut blev jag så trött. Mitt huvud bara sa pang vilket jag uppfattade som att den gjorde tonårsrevolt och inte kund eller ville jobba just då. Inte så konstigt med tanke på min sömn inatt plus dagen som varit späckad med bara en massa info info och info.

Så strax efter 21 gick jag upp och la mig för att sova till 22, då jag ställt klockan. Var bara lite rädd för att jag skulle stänga av klockan i sömnen, vilket jag nästan alltid gör när jag verkligen behöver sova mer. Det är därför jag på morgonen har två väckarklockor så att inte allt ska vara förstört bara för att jag stänger av en klocka i sömnen. En klocka ska förbereda mig för att vakna och en ska verkligen få mig att inse att jag måste gå upp.
Gissa vad som hände? Jag vaknade för typ en timme sedan... låg kvar i sängen och hade ångest för att jag aldrig skulle orka med det jag behövde göra. Men när jag vaknat till så gick jag ner och nu skulle jag anse att jag är klar. Jag är väl inte så nöjd, det är jag aldrig ioförsig, men jag har gjort mitt bästa. Det var ju inte så att jag började idag, bara det att resultatet av mitt skrivande i tisdags och onsdags var något som jag inte förstod själv när jag läste. Och då tänkte jag ju att Katja inte skulle förstå så mycket hon heller, så det var bara att göra om alltihop.

Nu ska jag gå och göra te tror jag. Min hjärna behöver något. Och jag längtar efter att borsta tänderna förresten. Visst, att borsta tänderna är bland det jobbigaste som finns. Men det är jobbigare att gå runt och känna äcklig smak i munnen. Tveksamt om man skulle klara av att leva om någon tog ens tandborste. Eller hur?

Nog om det. Godnatt