En tickande bomb

Jag har helt glömt bort att jag har en blogg. Kom faktiskt på igår att den här bloggen existerar och att jag inte skrivit här på några dagar. Det har ju varit så tokigt mycket i skolan. Den där svenskan (som säkert nämnts i vartenda ett av de senaste 5 inläggen) var jag ju så säker på där på söndagkvällen/natten. Men jag vaknade med panik på måndagen. Snoozar i 20 min innan jag går upp, och de där 20 minuterna var hemska nu i måndags. Det var som att jag mindes varje ord i min uppsats. Som att jag fick en uppenbarelse om hur allt skulle vara och att jag gjort precis tvärtom. Vet inte om det är så, men så kändes det.

Idag är första dagen på, jag vet inte hur länge, som jag kan ta det lugnt. Det är ett prov och en liten uppgift till nästa vecka, men jag känner inte samma stress inför dem, men den kommer väl snart.

Min hjärna känns full och det är väl inte konstigt med tanke på all info som har proppats in i den de senaste veckorna. Jag har inte ont i huvudet eller så, det känns bara överfullt. Som att hjärnan är så överfull att den snart rinner över. Precis som de där överfyllda glasen, där man kan se hur drickan bara väntar på att ytspänningen ska rubbas av lite diskmedel. Eller hur var det nu?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0