Det är konstigt hur så varm vänskap kan försvinna så snabbt.
Högstadiet var en riktigt jobbig period när det gäller skolan, det var bråk, människor som var så otroligt omogna att man mådde illa. Det var ångest inför allt. Jag var så blyg och osäker. Jag hatade speglar, jag vågade aldrig se mig själv i skolans megastora spegel, jag var så rädd för att jag skulle må illa om jag såg mig själv. Om 7an var den värsta tiden när det gäller detta, så var det ändå den tid då vänskapen var som störst. Vi hade vårt lilla gäng. Men tiden gick och folket gick åt olika håll.

Vänskap kan vara som en plastpåse, och tiden kan vara som en stark vind. Blåser bort så lätt.

Även om den där varma vänskapen försvann så snabbt så känner jag ändå mycket för de jag gick i högstadiet med. Fortfarande underbara människor som jag blir glad över att se. Så många minnen.

Ni vet ju förmodligen vilka ni är.