Nu är det såhär. Jag hatar godis. Mår illa av det. Men varför äter jag det då?!
Det kan jag inte förstå. Sitter nu här med godis från i Lördags & känner att det inte bara kan ligga där & ruttna i påsen. Ändå åker handen ner hela tiden & tar upp en godisbit. Innan godisen är i munnen tänker jag : Nu kommer jag att må ännu mer dåligt. Efter känner jag: Inget mer godis nu.
Så går det en minut...
Handen åker ner igen!

Jag har börjat ogilla saker som är söta men ändå finns en gammal vana att på Lördagar äta sötsaker. Jag äter inte godiset för att det är gott utan för att jag "måste".
När pappa hade 50 års-kalas åt jag ingen tårta. Men godiset är svårt att sluta med.
Är man gammal när man inte gillar söta grejor längre?

 
Föresten, någon som har ett namnförslag åt denna lilla sköldpadda? Jag själv kallar den "Hubbe" men ingen i familjen verkar gilla det. När vi fick den gick den under namnet Josef.

Tillbaka till viktiga saker, dock inte godis. Skolan helt enkelt. Idag hade jag bara 2 lektioner :D
Sedan ville Felix ha sällskap till Sickla + att han behövde hjälp med att åka rätt buss, så jag följde med till PC city.
Det va la nice..Kändes bra att vara den som kunde vilka bussar man skulle ta *-*

Nu ska jag försöka börja med lite engelska. Har redan gjort civilrätten och läst lite av mina anteckningar från historiaredovisningarna. Men det känns inte som om jag kommer lära mig 13 redovisningar utantill på en dag. Eller det spelar ingen roll hur många dagar. Jag menar, när jag sitter & läser känns det som att jag kan, men jag vet att det är omöjligt. Istället går jag & gör någonting annat som jag har nytta av, t.ex. engelska.

:/