Den här dagen hade jag varit orolig för länge. Det var ju ett lååångt svenskaprov på litteraturhistoria (antiken - medeltiden - renässans & klassicism - upplysningen - romantiken - realism & naturalism) som knackade på dörren. Asjobbigt!
Men det är så skönt när man sitter där vid bänken, provet ligger framför en och man läser igenom frågorna och inser att man faktiskt har ett humm om allting. Provet var mycket lättare än vad jag hade trott det skulle vara - eller det var mindre kan man säga, färre frågor. Gud halleluja vad skönt!

Akutsjukvården och engelskan klarade jag också av. Vi pratade om diabetes på AS och det är skönt när man kan det som hon pratar om. Undrar hur mycker man vet när man inte har diabetes? Jag menar, allt är ju så klart för mig eftersom jag lever i det, men för andra som bara, någongång på nyheterna, hör att de kommit fram till något inom forskningen, vad vet de?

Det sista som smackade galant var när jag gick från bussen. Jag skall precis svänga in på gatan där jag bor och tittar då upp och ser att 10 meter bort sitter det en skata på en lyktstolpe. Tankarna går om att jag säkert kommer bli sträffad när fågeln ska göra sina nödvändigheter precis när jag går under. Det skulle sitta fint va. Men sånt händer såklart inte i verkligheten.
   När jag är några steg från att befinna mig under lyktstolpen ser jag hur skatan fäller bajs som den tydligen vill att jag skall klampa in rakt under. Men icke! Jag klarar mig, och rundar sakta lyktstolpen.¨

På tala om bajs, nu skall jag ut att städa hos mina kaniner. Sedan får jag säkert också försöka pressa ner soppåsen i soptunnan (som inte är tömd än! sover gubbarna eller?!). Men det är en annan historia.

SLUT