vg framför vi

Bonjour bonjour eller hej hej. Jag säger alltid hej hej för det blir så automatiskt. Och så låter man jätteglad rösten blir väldigt mycket ljusare. Det blir alltid så.

Nu är jag i alla fall hemma men mina kamerabatterier tog slut så de måste få bli starka och fräscha som duracell först.

Imorgon ska jag till mamma och där ska jag äta middag vid sju. Sedan ska jag möta Emelie och vi ska till Sofia oh vara där åtta. Det är i alla fall vad jag tror, fick ett sms av sofia nu så jag ska kolla efter så att jag får som jag vill.

Jag fick som jag ville, eller det var ju den tiden jag kunde.

Nu tänkte jag ta upp något riktigt ointressant. Jag har alltid varit ett VG barn och skulle nog säga att jag är det nu också (vet ärligt talat inte varför jag får MVG på en massa grejer). Jag har alltid fått höra att jag är jättebra men kan bättre och det är ju inte kul när man alltid gör sitt bästa. På alla mina utvecklingssamtal ända upp till 9an, precis alla och det kan väl vara 20 st på ett ungefär, har de sagt att jag måste tro på mig själv och att jag är blyg och bla bla bla. Jag har alltid vetat precis vad de kommer säga. Saken är inte den att jag inte vet att jag är bly utan att det känns som om lärarna har bestämt sig för det där. Helt automatiskt kommer orden ur deras munnar. Och jag hatar det. Men som tur var vände allt i gymnasiet och det tack vare min svenska lärare jag hade i 8an och 9an. Det måste ha varit p.g.a. Eva som det blev bättre. Säkert har det med åldern att göra också men Eva trodde verkligen på mig och gav mig tid. Jag behövde inte så framför klassen och redovisa utan det blev framför 2 st andra och senare klarade jag av att stå tillsammans med någon annan framför hela klassen. På avslutningen i 9an fick jag och Emelie diplom för att vi hade utvecklats mest av alla i klassen och jag vågade faktiskt gå fram och motta diplomet. När jag kom till SJ1 hade jag inte stått ensam framför klassen sedan mellanstadiet och det gjorde det ju inte bättre att det första vi skulle göra var att hålla tal. Men det gick och numer är jag bara nervös innan själva stå-framför-klassen momentet. Under pratet är jag relativt lugn och det är skönt.
Hmm undrar varför jag började babbla om det där, för det ända jag skulle säga var att min mobil väljer VG före VI när jag ska skriva. Den är kanske har listat ut att jag är VG barn tro?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0